Idag var det valpträff på Thorsvi. Eftersom familjen är i Finland och Tyskland lovade snälla Karin att ta hand om Kasper. Jag började alltså morgonen med att åka till Liljeholmen och lämna av honom. Därefter for Lakrits och jag vidare till kenneln utanför Enköping.

Vi började med en inkallningsövning där Anita höll valpen och en förare i taget kallade in med visselpipa. Lakrits rasslade in precis där han skulle, utan omvägar. 🙂
Anita menar på att det är viktigt att träna in ”närinkallningar” (eventuellt med koppel) där föraren backar och tar emot hunden rakt framifrån, tar emot eventuell apport (så småningom) varpå hunden lugnt sätter sig. Jag körde med dubbel handtarget där, funkade jättefint redan vid första försöket.

Nästa lilla övning var Sitt. I princip alla menade att hundarna kunde Sitt redan när de hämtades från kenneln, och jag kan bara instämma. Jag har egentligen inte satt kommando på det än, men det börjar väl dags att göra det nu.

Sedan fick vi träna att gå jaktfot, dvs. utan att kräva full fokus upp på förarens ansikte. Här rekommenderar Anita att träna i åttor för att det hela tiden ska hända saker och inte bli en långtråkig raksträcka. Själv brukar jag också köra zickzack på gångbanan, det är väl ungefär samma grej.

Därefter var det lunchdags. Jag gav Lakrits sin lunch på gräsmattan och sen fick han hoppa in i bilen med tvåbeningarna gick in i huset och fick en jättegod rostbiffsallad. Under kaffet pratade Anita om vikten av passivitet, och hon menar (till skillnad från Carina Persson på valpkursen) att man inte ska belöna passiviteten, eftersom man då bygger en förväntan vilket genererar aktivitet. Hon vill att vi går till något händelselöst ställe och sätter oss med kort koppel och tar tiden på hur lång tid det tar tills hunden har tröttnat och bara kopplar av. Ska bli ett intressant projekt!

Som alternativ till denna metod (att bara vänta ut hunden) pekade hon på ryggsäcken (som Eva Bodfäldt kör med), bur eller uppbunden. Jag ska absolut köra fler burlekar med Lakrits för att ytterligare stärka burens rolighet. Redan nu går han ju gärna in frivilligt, det som behöver ökas är tiden utan att det blir pip. Samma sak med stadga vid Sitt, vi ska lägga mer fokus på att öka tiden snarare än avståndet till hunden.
Om man ser en tendens till bristande stadga (musklerna börjar spännas, hunden rör sig osv.) ska man ta till nästa övning, som vi fick praktisera efter lunchen:
Kontakt – du och jag
Man har hunden sittandes framför sig. Starta övningen med något ljud (jag kör nog med tit-tit, tungan mot tänderna, som jag redan ofta använt för att få Kaspers uppmärksamhet, det kändes spontant rätt). Att ha ett ljud här är nog bra med tanke på shejpingövningar där man också ofta startar med hunden framför sig, dock utan att säga något. Det blir ett sätt för Lakrits att skilja på övningarna så han inte börjar testa olika beteenden här. Ha godisar i handen från start, inte i fickan, och för godishanden långsamt mot hunden precis i ögonkontaktens bana. Tanken är att få full fokus på godishanden (och därmed förarens ögon) och helt ignorera omgivningen. Behövs det kan andra handen komma upp i stoppsignal och man kan luta sig aningen mot hunden för att dämpa den. När hunden sitter lugn och fin ger man godiset. Det blir nästan som lite omvänt lockande där godiset uteblir om man inte sitter lugnt och fint.
Avsluta med att föraren återgår till utgångsposition med hunden sitter kvar och väntar tills annat kommando ges.
När vi provade i praktiken var det svåraste att tänka på att inte titta ner på hunden när jag återgick till utgångsposition, utan titta rakt fram. I övrigt tycker jag att det gick jättebra så här första försöket.
Jag fick höra om de handtecken Anita använder, men det lägger jag in bland kommentarerna i det gamla inlägget, så jag får allt sånt på ett och samma ställe.

Mot slutet fick valparna rejsa lite, och en del tog chansen att kolla om mjölkbaren fortfarande var öppen. Är ganska säker på att Lakrits var en av dem.

De fyra hörnstenarna kontakt, lydnad, passivitet och stadga är de saker vi nu ska träna vidare på. Vi träffas igen om en månad. På senhösten ska vi sedan göra en FART-test i Flentrakten. Det ska bli spännande.

Avstår från att ens försöka namnge människor eller hundar, det är dömt att bli fel. Om någon vill ta på sig uppgiften så hör av er. 🙂


Väl tillbaka i Liljeholmen igen fick jag bara höra lovord om Kasper. Sånt glädjer ju en mattes hjärta. Karin och Kasper hade varit på Långholmen och gått en långpromenad och han hade gått fot, skött sig fint vid hundmöten och hittat på trix. Citat från Facebook:
”Kasper sköter sig fantastiskt, är hur väluppfostrad som helst och charmar mig sönder och samman. Han gör till och med tricks UTAN att man gett kommando! Antar att det är ett uttryck för extremt sug efter köttbullar, men ändå… gullig! 
Vi har varit ute i skogen i två timmar och nu sover han i soffan brevid mig. Hundlivet asså. *love*”
Jamen,  det är ju sånt där vi som lånar ut hundar vill höra! Det där med utan kommando är antagligen ett resultat av vår shejpingträning. *grin*