Vi tog oss till hund- och hästbadet i Svinninge nu på kvällen, och ta mej sjutton om inte lillen började simma helt spontant när bottnen tog slut. Några meter till mej och några meter till Sara, vid flera tillfällen. Han är hur duktig som helst. Verkade inte tycka det var konstigt alls.
Detta var hans tredje badtillfälle någonsin.
Däremot pep han igen när jag försvann utåt djupt vatten och dessutom doppade huvudet. Att Sara var där som stöd hjälpte inte, tyvärr. Även Kasper blev orolig när matte försvann så där, men lugnade sig när jag pratade med honom med lugnaste rösten.
Superskön stund hade vi, välbehövligt efter dagens hetta.