Hittills har jag inte tränat ensamhet så mycket, mest någon minut när jag hämtat tidningen, gått upp på övervåningen osv. Idag skulle husse in till stan på förmiddagen och jag tänkte att det är bäst att ta Kasper på en promenad innan det blir för varmt.
Så vi traskade iväg och njöt av den sköna dagen. Husse lämnade huset halv, visste jag, så jag höll ett öga på klockan. Runt kvart i kom vi tillbaka och det var totalt tyst när jag låste upp dörren. Strax kom lillen springande, han låg inte ens och väntade innanför dörren. Känns kanonbra!