Emellanåt är det fullt ös på de båda herrarna. Men ibland märker jag att Kasper får nog och då skiljer jag på dem. Det är en klar skillnad mot innan, då det snarast var Lakrits som blev trött och ville ligga ifred.
Jag ser också en förändring i lekarna. Det har utvecklats så här i ungefärlig tidsordning:
  • Buffellek
  • Blomkålsöron
  • Strypgrepp
  • Du kan inte ta mej
  • Dragkamp
  • Fånga bollen
  • Kattsmygaren

Säg till om leknamnen inte är tillräckligt beskrivande för din fantasi…
Efter lunch tog jag Lakrits på första koppelpromenaden utanför trädgården. Förutom att han ibland ville gå till höger om mig, eller ännu hellre mitt emellan mina ben, gick det förvånansvärt bra. Han går vid sidan jättefint, är uppmärksam, håller inte på med nosande vid vägrenen. Jag klickade och belönade flitigt, alltid vid vänster sida. Vi fick ta ett par extra varv över gatbrunnar, både lock och galler. Men med en lockande godis kan vilka faror som helst övervinnas!
Vi kom ända upp till Gröna ängen, där han fick gå lite som han ville och leka med kaninskinnet. Sedan promenad tillbaka igen, där vi passerade en kille som sprutade staketet med en Kärcher. Ljudet bekom honom inte alls. På tal om ljud så tittade vi på the Wire och Sopranos igår, där det förekom ett antal pistolskott. Nemas problemas, inte en reaktion. 
Nu har han slocknat av denna ”långpromenad” (6–700 m). Vi måste ju ligga i hårdträning inför promenaden upp till kyrkbacken på midsommarafton, det är kanske dubbla sträckan. Men visst, man kan få lite matteskjuts också, om man vill … 😉
Tidigare idag fick Kasper en längre skogspromenad. Det var så skönt, tyckte vi båda. Hans mage är fortfarande inte bra, ska nog ta mej förbi apoteket idag när husse kommit hem och fixa medikament.