Igår kväll valde Lakrits Kaspers bädd igen medan Kasper ville sova vid mina ben under täcket. Vi började så, men efter nån timme eller två hoppade Kasper ner. Skönt, tyckte vi båda. Istället satte han sig vid grinden till trappan upp. ”Bra tänkt”, sade jag till honom och släppte upp honom. Där har han en gästsäng som han får sova i, och den valde han nu.
Lakrits och jag sov vidare till tre, då jag vaknade av att han hulkade. Jag tog ut honom till gräsmattan för att se om han skulle spy mer, men han bara kissade. Väl inne igen hittade jag inget i bädden, så antingen hade han redan hunnit äta upp det eller så var det bara ljud utan substans.
Vi sov till fyra då han vaknade igen. Ut och bajsa denna gång. Sen var det svårt att få honom att komma till ro igen, han ville leka eller komma upp till mig. Med trött vaggsång och hand nere i bädden löste det sig. Vaknade igen vid sex. Då gick vi ut i hagen, kissade och busade lite, sen sova igen. Jag passade på att hämta in tidningen, vilket innebar ca 20 sekunders ensamhetsträning. Gjorde samma igår, men då var Kasper med lillen. Inget gnäll när jag kom in igen, bra.
Efter nästa sovstund var det äntligen matdags. Fick Lakrits bestämma skulle han ätit långt tidigare. 🙂 Tog ner Kasper så han också fick frukost och sen rastades båda och lekte en kort stund.
Därefter fick de komma upp till husse medan jag fick en härlig och välbehövlig dusch. Tillbaka i sovrummet ligger Kasper under täcket, Lakrits bakom en klädstol och husse uppochned i sängen samtidigt som han försöker se vad lillen egentligen har för sig. Såg rätt kul ut!
Nu lite jobb en stund.
18 juni 2010 at 09:06
Vilken söting! Och jag diggar namnet skarpt!
18 juni 2010 at 10:05
Nattvak med bebis är rätt tärande, oavsett om de har två eller fyra ben. Just den biten är jag inte alls avundsjuk på, men resten kan jag verkligen sakna…. 🙂
18 juni 2010 at 16:45
Namnet börjar bli invant, även om det händer att jag säger fel namn till de båda hundarna. 🙂
Nattvaket ledde till en eftermiddagsslummer för oss alla tre. Skönt!