Tack för alla bra och konstruktiva kommentarer! Det är såna som gör det kul att fortsätta blogga, och inte bara plita på egen kammare.
Jag känner att det plötsligt lät som om Kasper vore en jätteoträningsvillig hund, men det stämmer ju inte alls. Det är bara i vissa situationer det blir så här. Ska försöka bena ut det lite:
|
Träningsplats
|
Belöning
|
Kommentar
|
|
Inne
|
Matkulor, torrgodis, köttbulle, korv, blodpuddig; boll, dragkamp, jaga grej m.m.
|
Allt fungerar jättebra, han tycker det är kul att träna och kommer ofta tillbaka efter mer.
|
|
Trädgården
|
Köttbulle, korv, blodpuddig; fotboll, dragkamp, jaga grej
|
Tristare godis funkar sämre, liksom liten boll. Fotboll är jättekul att jaga och bita i (gammal halvuppblåst). Blir lätt störd av grannar och förbipasserande. Roligast när det är fart på aktiviteterna.
|
|
Promenadvägar, bollplaner, gräsmattor i närområdet
|
Köttbulle, korv, blodpuddig, tubost; dragkamp, jaga grej; nosande.
|
Har tidigare varit svårare, men blivit bättre. På promenader brukar jag använda nosande som belöning efter att ha gått rimligt bra i koppel ett tag.
|
|
Appellplan, skogen
|
Köttbulle, korv, blodpuddig, tubost; dragkamp, jaga grej; nosande.
|
Fungerar ibland, i varierande utsträckning. Är han lös i skogen går han ofta på helspänning att få sticka iväg (ibland tjuvar han), där kan ”löftet” om Fri fungera som belöning. Svårt i år pga. snön. På appellplan kan det vara svårt att få fram leken, istället står han och tittar eller börjar nosa (svårhindrat). Svårast är det med långsamma moment. Det är här jag behöver hitta en lösning.
|
Jag ska botanisera i charkdisken efter fler belöningar, t.ex. lever. Kan prova att ta med nån inneleksak och se om den är roligare än de jag brukar ha i fickan, även om kaninskinnet i snöre och gummigrejen med rep brukar vara superkul i andra situationer. Om jag är stel och tråkig i leken? Tja, det kan inte jag själv bedöma, men det kanske Kasper tycker. Ibland har någon extern lektant lyckats få fart på honom med mina leksaker, så det kan ligga något i det. Vet dock inte hur jag ska utveckla det på egen hand.
27 mars 2010 at 14:28
Jag skulle tro att den del av svaret också ligger i det du skrev i en egen kommentar till förra inlägget; att du tränat alldeles för lite på ställen där det är svårt att få igång honom, t.ex. appellplaner.
Bara det här att du fått det att fungera bättre på promenadvägar och gräsmattor i närområdet, trots att det varit sämre tidigare, visar ju på att det funkar bättre desto mindre störningskänslig och mer ”platsvan” Kasper blir. Det är i alla fall en gissning från min sida. 🙂
Ett tips är att få fram kvalitet snarare än kvantitet – jag förstår att du vill ha ut så mycket som möjligt av kursen, men om vi bortser från just kursen och ser till ”vanliga” träningstillfällen så tror jag det kan vara mycket värt att få till riktigt bra och korta träningspass, och är det så att han vill nosa så använd det som belöning.
Ju fler korta bra träningspass du kan få till i miljöer där han är väldigt störd, desto mer förstärkande blir det. Men förmodligen orkar/kan han inte koncentrera sig länge så korta korta men BRA pass tror jag är viktigt att få till. Engagerar han sig inte så bryt direkt och låt honom ha riktigt tråkigt ett tag; förslagsvis stoppa in honom i bilen, som någon tipsade om i förra inlägget.
Vet inte om det här var till nån nytta, men det är lite snabba tankar och funderingar från min sida i alla fall. 🙂
27 mars 2010 at 15:11
Tack, det var ett synnerligen bra och konstruktivt förslag! 🙂
Vi är just inkomna från en långpromenad där jag tog med en inneleksak (lång mjukishund med pip mitt på, kallad taxen) och tog fram den plötsligt efter ca 3 km promenad. Först var den inte alls kul, men när jag började pipa med den och backa undan som om jag ville ha den för mig själv, så triggade jag upp honom, och vi hade en stunds rolig kamp med den. Sedan fick den åka ner i väskan igen. Just det här stället har han i princip aldrig varit på, så platsen var helt ny. Det fanns dock inga andra i närheten, så störningen får väl betraktas som måttlig. Ska försöka bygga vidare på den.
27 mars 2010 at 17:34
Bättre att börja med måttlig störning och få det att funka bra där, för att sedan öka på svårigheten. Ofta går man ju för fort fram med just det här med störningstålighet, man tar för stora steg och blir förstås deppig när hunden inte fixar det i ny miljö – jag känner igen det hos mig själv i alla fall.
Du kan ju också koppla upp honom (välj något bra ställe där han inte fastnar i nån härlig doftfläck…) och röja runt med leksaken lite själv – man ser superfånig ut men det får man väl bjuda på… 😉
Koppla sen loss honom och se om han är sugen på att vara med och leka, är han det så kör på en kort stund och bryt medan han fortfarande tycker det är ”latjo lajbans”.
Har man två hundar kan man ju göra mycket sånt, så länge inte hundarna konkurrerar så pass att de riskerar att ryka ihop pga det. Jag brukar passa på vid uppletande; börjar en hund trötta/slarva så blir den uppkopplad och nästa får leta.
Det är ju inte helt lätt att träna en hund som är mer intresserad av miljön runt omkring, andra hundar, dofter etc. Det blir väl tyvärr väldigt lätt att man själv ”tigger” om hundens uppmärksamhet istället för att hunden går och ber om att få lov att göra något roligt. Inte helt lätt situation.