Skogsstjärnas hundblogg

Idag var första gången på Canis stora klickertränarkurs. Laddad till tänderna med småhackat godis (kassler, köttbullar, blodpudding i en gott-och-blandat-påse) och lite leksaker i fickan åkte vi dit.
Det visade sig att vi fick kennelhostevarning med påföljd att alla hundar som hade tillgång till bil fick ligga där mest hela dagen. Lite antiklimax, då jag hoppats på att kunna träna lite burträning de här dagarna.
Trött verkar han ha blivit ändå, för nu ligger han i sängen och småkvittrar i sömnen.

Det var mest teori idag. Kasper har aktivt tränat 3 × 10 minuter, det var inte riktigt vad jag väntat mig. I och för sig tror jag inte det fanns något klickerförkunskapskrav på kursen, så det är kanske behövligt för att alla ska få samma grund att stå på. När vi höll presentationsrundan höll jag på att ramla under bordet eller så, för alla (utom jag och någon till) var så otroligt hundvana: en var inne på sin sextonde hund och hade börjat med sin första hund något år innan jag föddes, och fem eller sex personer antingen redan var eller höll på att utbilda sig till instruktörer.
Under praktiken blev jag dock lite lugnare. De personer jag tittade på hade inte hunnit längre i sitt klickertänk än jag, så även om de har gedigen hunderfarenhet står vi nog ungefär på samma nivå klickermässigt. Skönt!
Första praktikpasset gick ut på att i halvgrupp visa varsin instruktör var vi står klickermässigt, hur vi tränar idag. Där fick jag till min förvåning uppleva att Kasper inte alls ville leka eller kampa. Godis funkade, men leken fick vi bakläxa på. Leksakerna behöver helt uppenbart generaliseras mera. Jag som trodde att vi kommit en bra bit på väg där…
Andra och tredje praktikpasset handlade om shejping. Vi fick välja övning från en lista. Klossträning stod överst, men det kan han ju som ett rinnande vatten, så jag valde backa runt föraren. På 2 × 10 minuter kom vi så långt att han backar från utgångsposition runt till ungefär motsvarande position på andra sidan. Inte i ett svep, utan i kanske två–tre steg, men ändå. Att få till sista svängen backa framför mig funkar dock inte än. Oftast backar han då snett utåt (tänk klockan två), och någon gång vände han istället upp och gick med huvudet först tillbaka till utgångsposition. Jag provade att använda en vinkel på huset som stopp, men det var takrinn där, så Kasper var inte så intresserad att traska runt därunder.
Ska se om vi kan få till nåt träningspass här hemma ikväll, anar en fortsättning på detta imorgon.