Lite oväntad, häftig, ljuseffekt. Allt ljus på Åsa och Mocca. 🙂

Alla startnummer fick varsin numrerad golfboll. Den tog man när det blev ens tur att gå iväg till en ruta, och sen lade man tillbaka den överst i kön till en annan ruta (den med kortast kötid) när man kom tillbaka. Fanns man inte på plats när ens nummer ropades upp hamnade man överst i kön igen. Det lät förvirrat när de presenterade systemet, men det fungerade faktiskt över förväntan.

Jag var lottad att börja med ruta nummer 3 och kom dit som tredje eller fjärde ekipage.

Ellis och Extra.

Nr 3: Terrängen var olika höjd på gräsvegetationen, våra markeringar skulle hamna i mellanhöga gräset. Inleddes med fotgående och stadga. Man skulle hämta en kort markering själv medan hunden satt kvar, sedan kastades en något längre markering till Lakrits. Han sprang alldeles för långt, och domaren frågade efter en liten stund om jag kunde hantera hunden. Ja, sade jag och dirigerade runt honom. Han lyssnade riktigt bra och jag tog in honom lite. Tyvärr tog jag inte in honom tillräckligt långt, trodde själv att den var längre ut än den var. Hon sade: ”this is your last chance”. Efter lite  mer blås kom han i rätt höjd och tog den. ”This is enturely your fault”, var omdömet till mig. Den italienska domaren gillade hunden. Vad ska man säga? Jag borde så klart ha markerar den bättre själv. Får skylla det på orutin, är ju rätt inne på B-provstänket att låta hunden själv arbeta på en markering. 13 poäng

Nr 5: Fotgående, vattenmarkering som han tog snabbt o enkelt. Svensk domare som tyckte han simmade snabbt. Kändes bra. 20 poäng

Marina och Reko med fint fotgående.

Nr 4: En walkup där jag gick som vänster och körde markeringarna 1 och 3. Min parkamrat var nr 2 Lena Almstedt med Searover Pims Pitare. Marken bestod av högt  tistelgräs. Lakrits sprang för långt, och när han kon tillbaka dirigerade jag honom rätt, hade nummer tre i färskt minne. Parkamraten fick en plättlätt som landade på stigen istället för i tistelgräset. Såklart klockrent.
Vi gick vidare, vände 180 grader, ny markering till mig. Här chansade jag inte, utan blåste närsök när han var i rätt område. Kom in snabbt. Den här gången blev markeringen svårare för parkamraten. Svensk domare. 10 poäng – lite förvånad att detta blev sämsta rutan, men det är väl jag som inte riktigt har fattat bedömningsgrunderna.

Åsa med parkamrat startade i elit före oss på ruta 4, som skymtar till vänster.
Man ser hur hög vegetation det var. 

Nr 2: Detta var en äng med kort inpromenad. Vi fick titta på en markering som kastades, vända runt. Jag fick en dummy av domaren som jag skulle gå ut tillsammans med hunden och lägga ned vid en flagga, gå tillbaka. Sen skulle vi börja med att ta in markeringen, vända igen och ta in dirigeringen. Kändes bra. Finsk domare. 18 poäng

Nr 1: Denna ruta var i gles skog. Från punkt 1 skulle man gå fotgående till punkt 2, därefter titta på en enkel markering i blåbärsris. Sedan gkulle man lämna hunden, gå till punkt 1. Kalla in. Skicka på markeringen från punkt 1. 20 poäng av italienske domaren.

Domarna tackas av.

Får återkomma om resterande poäng, som vi inte fick veta på plats. Lite surt, eftersom jag kunde varit hemma tre timmar tidigare om jag inte inväntat de resultat som aldrig kom. De ska iallafall publiceras ikväll, får hoppas på det. Eftersom resten av arrangemanget flöt på så bra var det en tråkig avslutning på dagen.
Edit: resultatlistan finns här Jag hamnade på totalt 81 poäng, vilket jag är klart nöjd med.