När vinden viner bildas ett flertonigt ljud på plåttaket nedanför sovrumsfönstret. På detta lägre tak finns både två paraboler och en traditionell antenn, och vår teori är att det är dessa som kommer i svängning i vinden och ger upphov till ljuden. Det är dels ett ganska konstant, monotont ljud och dels andra, starkare toner som uppstår emellanåt. Först trodde vi att det var nån långsam bil, traktor eller snöröjare som gav upphov till ljuden, men man ser vägen utanför fönstret om man ställer sig upp, så det kunde vi rätt snart konstatera var fel teori.
Vi har lärt oss att somna till dessa ljud. Blundar man ser man inte heller helljusen som emellanåt speglar sig i sovrumsväggen när nån enstaka bil kör förbi om natten. Det finns nämligen varken rullgardin, persienner eller vanlig gardin i detta fönster. Eller ens gardinstång, för då hade vi ju kunnat hänga upp ett lakan eller nåt.
Dessa omgivningens påminnelser gör iallafall att vi kände att det var läge för sovmorgon idag. Kasper sover numera i sin bädd på sovrumsgolvet så att katten får fri lejd i resten av huset. På morgonen får han komma upp under täcket hos mig. Då somnar han nöjt om en stund till.
När vi sen sent omsider kom ut gjorde sig de tio sekundmetrarna direkt påminda utanför knuten. Huset ger nästan lä vid ytterdörren när vinden ligger på från nordost, men ändå tvekade Kasper. Nödigheten avgjorde väl ändå saken och han travade ut till sist. Den av oss så fint skottade gången mot bilen var nu inte bara igenblåst av drivsnö, utan även kamouflerad till sanddrivor à la ett Sahara i miniatyr. Ljusbrun snö!
Vi gick ut på närmaste fält, där Kasper skyndade bakom en större jordhög (?) och gjorde sina behov. Sen satte han full karutta tillbaka mot huset. Ingen promenad idag, snälla matte, sade det mycket tydliga kroppsspråket. Väl tillbaka vid bilen släppte jag honom och han sprang direkt till dörren. Jag tog skoveln och gav mig i kast med att göra trappa och gång framkomliga igen. Kasper nosade stillsamt så nära husets lä han kunde. Det blir nog till att köra lite inomhusträning idag också.
11 januari 2010 at 07:06
Maken hälsar att ljusbrun snö är typisk skånsk snö & att när det väl vräker ner snö så blåser det mesta in mot huset och lämnar fälten någorlunda fria…
Ang. fönstren; Häftstift + lakan?
Skulle bli tossig av att vakna av billampor in i sovrummet, även om det inte direkt är E4:an…
11 januari 2010 at 09:51
Jo, han borde ju veta. Fast de första dagarna när vi kom ner var snön vit, det var väl därför jag blev lite förvånad att möta det ljusbruna chokladpulvret helt plötsligt.
Häftstift… nja. Sovrummet ser rätt nyrenoverat ut, förutom att där saknas en del lister och just gardinstång. Hon kanske inte hunnit klart. I det läget vill man inte gärna bli den förste som sätter spår i form av häftstifthål. Ljuset stör mig mindre än ljudet, måste jag säga. Och just sovrummet är det enda rum där ljudet hörs så att det stör…
Å, nu såg jag sopbilen utanför fönstret – hurra! Vi hade en väldigt välfylld tunna sedan innan hon åkte, och de har enligt uppgift bara fjortondagarstömning, så vi har undrat lite när det skulle vara dags… 🙂