Skogsstjärnas hundblogg

Det blir visst många inlägg idag…
Råkade läsa på Morten Egtvedts blogg om ”ostrategisk” belöningsplacering och jag undrar om inte det han skriver stämmer precis med det jag sysslat med den senaste tiden. Fast i mitt fall har det inte handlat om kryp, utan om fritt följ.
Jag har funnit att Kasper, när jag kör en strikt klickersk träningsmetod att gå fint/nära med eller utan koppel, gärna kommer in till min sida när han blir sugen på en godisbit och sedan snoozar sig ut däremellan. Inom klickerträning hävdar man ofta vikten av en god belöningsplacering, och i fallet fritt följ blir den då naturligt vid ens vänstra knä. Om man sen ska vänta tills hunden spontant går vid ens vänstra knä innan man belönar kan det lätt bli den jojoeffekt jag pratar om. Kasper går längst ut i kopplet, stannar och nosar på en fläck, jag hinner ifatt, Kasper kommer in vid sidan för att få en godis, drar sig ut igen på ny nosning. Lite överdrivet, men ungefär så.
Därför har jag haft svårt i just detta moment att träna rent klickerskt och tar gärna till en harkling, en mörk röst eller tar tag i hans bakhas för att markera att nu är du på väg att dra iväg igen, stanna här! Även detta blir i längden lite jobbigt. Jag vill ju hellre få en hund som naturligt går vid min sida utan att jag behöver bevaka den varje sekund.
Därför bestämde jag mig för att testa att belöna bakåt när han går vid min sida. Nån gång ibland positionsbelönar jag fortfarande, men ofta klickar jag och kastar nån halvmeter–meter bakåt medan jag själv fortsätter att gå framåt. Och jag har funnit att han är i höjd med mig oftare nu än tidigare. Inte perfekt än, men en klar förbättring.
Min tanke har varit att han har känt att han måste hålla koll på mig så att han inte missar en massa bakåtslängda godbitar, men som Morten skriver kan det ju också ha att göra med att det blir jobbigare att hela tiden behöva backa bakåt och leta efter godisen jämfört med hur enkelt det tidigare var att få maten serverad ur handen vid knäet direkt in i munnen.