Lina berättade om hennes hundars morgonmys och då inser jag att en sån rutin har vi också. Vi myser direkt på morgonen.
Kasper hör när jag går in på toa. Rassel, rassel, rassel låter det när han kutar uppför trappan nerifrån köket. Jag har lämnat toadörren på glänt, för jag vet ju att han kommer. Puff upp med dörren och in till matte. Jag skjuter till dörren igen och så hoppar han upp med framtassarna i knät. Jag böjer mig fram och får fina morgonpussar och sen kliar jag honom i nacken, på huvudet, bakom öronen, och på ryggen. När vi är klara tittar han på dörren. Jag öppnar och släpper ut honom och stänger efter honom. När jag är klar inne på toa går jag in i sovrummet igen. Då sitter han där nedanför sängen och kikar: ska hon klä på sig (=vardag) eller ska hon hoppa ner i sängen igen (=helg)?
På vardagarna går vi ner och äter (en latte och en portion nordic special plus) och sen går vi på morgonpromenad. På helgerna vet han att det finns en god chans att han blir uppbjuden i sängen och får ligga där och gosa en stund under täcket medan matte slurpar i sig en morgonlatte. Sen vankas istället en längre promenad.
Idag blev det lite annorlunda, för i morse skulle adventsbelysningen upp. Nu blir det istället skogspromenad efter lunch. Praktiskt att ha en liten hage till morgonkiss såna dagar.
28 november 2009 at 20:32
Hej! Roligt att läsa om er morgonmys! Roligt att Lilla Ross Man vann i Globen! Han är en fantastisk liten häst…hos en helt fantastisk familjen Åkesson!
29 november 2009 at 19:46
Kul att höra att fler har toamys på mornarna. Fast mina stannar kvar och är i vägen tills jag är duschad och klar.
30 november 2009 at 08:35
Tina, så gjorde Kasper när han var liten, och ibland nu med. Men oftast släpper jag ut honom. 🙂
Insåg i morse att det finns en fortsättning: vid påklädningen kollar han nogsamt av mina tår och förväntar sig i gengäld att den strumpklädda foten ska massera honom lite på ryggen. När jag tar på mig byxorna vill han ibland vara med och leka lite med byxbenen (särskilt gäller detta rena jeans). Det är ett minne från när han var valp och man var tvungen att dämpa det beteendet. Nu gör han det i lagom mängd och fint och lekfullt, och det är bara positivt.