Barcelona var precis så avkopplande, soligt och skönt som vi hoppats! Jag har besökt många städer kring medelhavet, men aldrig någon som kändes så relaxad trots sin storlek. Kanske berodde på årstiden. Och alla ficktjuvsvarningar till trots kom vi hem utan att ha drabbats.
På marknaden sålde man blodriskor! Det har jag aldrig någonsin sett till salu i Sverige trots att vi har massor i skogarna här i norr.
Marknaden låg på gångavstånd från vårt lilla hotell och besöktes flera gånger. Både vackert och gott.
Vi hade inte räknat med så varmt väder (23 grader som mest) och hade inga badkläder med oss. Men fötter och byxben fick sig ett dopp …
Gaudí var ju given. Han är väl den som satt Barcelona på arkitekturkartan, även om det fanns andra intressanta byggnader där också. Här Casa Milà, även kallat La Pedrera, eller numera Caixa Catalunya som äger byggnaden.
Det var värt den ganska dyra entréavgiften att få komma in. Framför allt det fantastiska taket var enormt sevärt.
Från Casa Milàs tak såg man långt, bland annat bort till la Sagrada Familia, också ett Gaudi-verk. Där bygger man för fullt, och runt 2026 räknar man med att äntligen ha färdigställt denna helt unika katedral.
Den ljusare delen av byggnaden är nybyggd (under konstruktion) och den mörka delen är den ursprungliga, den del han höll på med när han blev överkörd av en spårvagn 1926. Det ska bli 18 torn totalt, men redan nu kunde vi åka upp i ett par av dem. Det var en knapp halvtimmes väntan på hissen man lyckats meka in i tornet (kan bara ana hur lång väntan det är på sommaren), men absolut värt denna väntan. Förutom utsikten såg vi hur man arbetade med andra delar av byggnaden, och sen promenerade vi längs underliga trappgångar ner till terra firma igen. Vi bytte torn ett par gånger, hur sjutton han nu lyckats rita till det.
Utsikt uppifrån Sagrada Familia.
Hundhållningsskyltarna var skrivna på Catalan. Överhuvudtaget var Catalan det språk som gällde framför spanska. För oss utlänningar var det bra att få läsa båda, ibland var Catalan lättare, ibland spanskan. Jag fick en liten känsla av att Catalan hade lite gemensamt med italienska. Iallafall gick det bättre att prata italienska där än jag varit med om i till exempel Madrid.
Ser nu att skyltarna är identiska. Denna fanns iallafall i Parc Guëll och om jag fattar rätt får hunden inte göra ifrån sig på gräsmattan eller vid växterna. Istället har man anordnat en särskild plats för rastning av hundarna. Eftersom vi inte hade med oss någon hund gick vi aldrig och kollade hur dessa såg ut.
Jag har massvis med fler fina bilder (såklart!) och kanske kommer det ett potpurri så småningom. Kan absolut rekommendera stan, men kanske inte med hund i första hand. Det lilla jag såg verkar hund inte förekomma alls på samma sätt på restauranger och kaféer som i till exempel Frankrike. I tunnelbanan fanns någon typ av restriktionsskylt för hundar, som jag tyvärr glömde fota. Möjligen kan den ha inneburit munkorgstvång, för den enda hund jag överhuvudtaget såg i tunnelbanan bar munkorg. Men åk gärna dit utan hund!
10 november 2009 at 07:16
& vi är inte ett dugg avis, närå – inte alls…
Hade gärna bytt dagar-som-aldrig-vaknar mot lite spansk flärd, kryddiga dofter på marknad, tapas och fino-vino.
;o)