Lakrits behövde ju träna igångar, konstaterade jag vid Käringsjön häromdagen. Så nu åkte vi till Issjön för att se om vi kunde hitta lite olika markförhållanden att träna vid. Vi började med att göra misstaget att försöka gena över nya hygget. Det är klart bättre att gå grusvägen runt!
Jag började med att kasta en dummy från bryggan som ligger strax bortom första vindskyddet på höger sida.  Han kastade sig i utan tvekan och sprang sen upp intill bryggan och mötte mig på bryggspången för att lämna av.
Inga fiskare eller promenörer syntes till, så nu plockade vi fram apportkastaren. Rolf ställde sig ute på bryggan medan jag och Lakrits ställde oss vid gräskanten intill. Det var skaplig sidvind så apporten åkte in mot ett näckrosområde medan Lakrits simmade. Ingen fara, han drog själv åt höger och fångade upp var den var nånstans. Nästa skott bad jag att Rolf skulle skjuta lite mer åt vänster på grund av drivningen. Jösses, den gick dessutom extra långt ut trots att det var den gröna kantiga apporten. Lakrits började rakt ut mot den, men vek sedan av åt kanten. Jag försökte påkalla hans uppmärksamhet genom att vissla stopp, ropa Vänster, ropa hans namn – men till ingen nytta. Han hörde mig nog inte. Jag väntade lite och tänkte att nu tar han sig nog upp på land inne i viken. Ska jag själv bli tvungen att plocka av mig paltorna (bikini under) och simma ut och rädda in den? Chansade på att blåsa Stopp igen och Vänster. Och nu vände han! Om det var mitt rop eller om det var för att han själv insåg att den inte fanns därinne ska jag låta vara osagt. Men nu peppade jag honom med Ut och Bra och någon gång Vänster när det började bli fel riktning igen. Och jäklar i det, men rätt var det var såg jag hur han kom rätt i vind och fick känning på den! Nu var det bara en fråga om metrar innan han hade bärgat den och påbörjade den långa simningen in i land med den.

Tyvärr är detta inte fångat på film, men när vi fikat en stund och låtit honom vila kom Rolf på att han hade kameran med sig, så några apporteringar förevigades. På filmen syns en apport från klipphäll och en lite knepigare igång från en torvgräskant. Dem gillar han inte, men till sist tog han språnget. En annan nyfiken liten herre är också fångad på filmen.
På tillbakavägen gick Rolf och Kasper och kikade efter svamp medan jag skickade i Lakrits från ett riktigt sankt ställe med skvattram och blötmossa. Han blev rätt förvånad när underlaget brast under honom strax innan han nådde sjökanten, men tog sig vidare ut genom vassen och plockade in apporten.
Ett par såna till för att träna på detta speciella underlag. De båda sista apporterna kom inte långt alls, snarast i vasskanten, för ammunitionen sade bara plopp. Nu var jag förvarnad, jag hade köpt ammunitionen till bra pris på Teba just för att det fanns vissa sådana skott i förpackningen.