Kunde inte låta bli att skratta åt Kasper igår. Vi var på promenad och så kommer det en katt. Jag håller K i kort koppel och han är såklart intresserad. Katten springer bakom oss och rundar, sätter sig kanske en meter framför K. Eftersom den är så kool tänker jag att jag släpper fram K aningen till i spänt koppel.
Katten viftar då till lite med ena tassen, inga utspärrade klor, utan mer som att den vill ta på K och känna vad han är för nån.
Oj, vad K blev rädd! Han pep till som en stucken gris, och backade snabbt som attan in bakom mig för skydd.
Gapskratt! Han som brukar vara kaxigast i stan …
Sen började rallykursen igårkväll med teoripass. Det var ganska rörigt, måste jag säga. Det bästa var att få träffa och bekanta sig lite med de andra. Vi är två grupper och teorin kör vi ihop. Det fanns några bekanta ansikten med i gänget, och det var ju kul. På lördag har vi första praktiktillfället, ska bli skojigt, tror det passar Kasper med den omväxling och positiva stämning som blir på rally.
1 oktober 2009 at 19:06
Ska bli spännande att höra hur det går. Jag är nyfiken på att prova det i vår, testade lite på lek och spelkursen och det var jättekul.
Tror det passar en gårdis!
2 oktober 2009 at 08:09
Enzo säger;
Fy Katten vilken upplevelse…
Man ska passa sig för dessa lömska varelser, de använder samma språk som vi med kropp och svans – men katteländets språk översätts visst inte på samma sätt som vårt.
Har lärt mig det själv, genom att vifta alltför vänligt på min håriga svans. Åkte på däng på nosen…
:o(