Det var inte vår dag idag. Det började bra – inga problem att hitta och vädret var perfekt. Vi fick en domare som skulle ha fem hundar, men det kom bara tre till start, och vi drog andra stickan.
Så här i efterhand tror jag att träningen häromsistens satt hårt i mitt minne, trots att jag gjort mitt bästa att försöka lägga det åt sidan. Jag var iallafall osedvanligt observant på Kaspers beteende och när han på sträcka två betedde sig annorlunda harklade jag mig. Han sprang genast tillbaka och bytte riktning. Den visade sig vara fel och domaren fick återföra oss. Efteråt sade Göran Hagman att Kasper genat genom en vinkel och precis hade funnit spåret på nytt när jag lade mig i. Förbaskat klantigt av mig.
Men jag tror inte Kasper klarat sig ändå, för det färskvilt som antagligen gått där jag ingrep gick tvärs över vårt spår på två sträckor och Kasper växlade ideligen över till det. Viltet hade antagligen varit på väg till den mosse även vi hamnade i utkanten av, och där Kasper passade på att dricka vatten. Även efter vattendrickandet tror jag han vek av fel sedan. I protokollet står det 4 återkallningar. Själv tappade jag räkningen efter att ha insett att loppet var kört, jag gick bara vidare som en vanlig träning efter det. Och andra halvan av spåret gick riktigt bra. Där hade det väl inte varit något störning.
Attans. Har funderat hela eftermiddagen på hur jag nu ska lägga upp träningen. Ska nog lägga korta, ganska enkla spår med noggrann snitsling och en eller flera preparerade störningar. Kasper fick med den infångade klöven hem, så nu har vi iallafall två igen. Om jag lägger spåret med den ena och sedan drar störningar med den andra, och snitslar vad jag gjort, så får vi se hur det går. Fördelen med det är ju att jag bestämt kan neja varje gång han växlar fel, så kanske han lär sig att hela tiden följa det första spåret. Tina, den där vildsvinsklöven vore inte helt dum nu… 😉
Stannade iallafall kvar till slutet så jag fick protokollet med mig hem. Det var cirka 60 startande, kanske ett halvdussin blev champions, och några fick HP, ganska många ettor, men även en hel del nollor förutom vi. Kändes ju lite tröstande. Kasper var enda dsg:n, sen var det en Parson Russell, en bassett, en drever och en stabyhoun (den sistnämnda var med i min grupp). Resterande var inte förvånande retrievrar och spaniels, det var ju deras klubb som anordnat det hela.
Protokollet, då:
Väder: lätt vind, 17 grader (det var riktigt varmt inne i skogen, 17 grader känns klart i underkant. Jag hade 19 grader på biltermometern och inne i skogen tror jag det var några grader till. )
Terräng: blandskog, hygge, myr-mossmark (samt, ej i protokollet, granithällar med vitmossa som låg som ett gungfly efter de kraftiga regn som varit i trakten – ashalt!)
Start/sträcka 1: OK
Vinkel 1: OK
Sträcka 2: återförs av domare 2 ggr
Vinkel 2: OK
Sträcka 3: återförs av domare
Vinkel 3: OK
Sträcka 4: OK
Vinkel 4: återförs av domare
Sträcka 5/spårslut: OK
Bloduppehåll: raksträcka 4, vinkel 4, återgång v2
Spårningsförmåga: mindre god
Arbetstempo: lämpligt
Skottprövning: godkänd (hagelbössa med blå skott, sköts ner i hällen)
Spårtid: 32 min
Allmänt omdöme: En hund som idag störs av vilt men spårar andra halvan på spåret mycket bra.
Pris: 0
Jaja, lusläser man protokollet ser man alltså att Kasper klarade alla svårigheter som vinklar, bloduppehåll och skott. Det är viltet vi behöver lägga krutet på.
Vårt nästa prov är 24 sep, så tills dess vill det till att träna viltstörning…
6 september 2009 at 21:13
Trist att det inte gick bra, men samtidigt bra att man vet vad det beror på, det blir ju ändå lite lättare att träna då.
Det han gjorde bra gjorde han tydligen väldigt bra, om jag förstår rätt.
Såg din kommentar i min blogg. Jag är själv inte så förtjust i att ”neja” hundarna i spåret – jag får en känsla av att de lätt kan börja tvivla på vad det är de ska göra, bli frågande, be mig om hjälp och jag kan ju inte spåra… 😉
Däremot kan man ju hindra dem från att göra fel; det känns som att ju fler gånger de får chansen att upprepa ett felbeteende, desto lättare blir det befäst.
Jag hoppas att du löser det!
7 september 2009 at 06:07
Hey där, inget depp!
Lycka och framgång varvas med nederlag – därav lär man sig och utvecklas.
Ta nytta av nyvunnen erfarenhet, lär om, testa nytt och ta nya tag.
För visst är du en envis typ och matchar Kasper perfekt..?
;o)
7 september 2009 at 08:23
Åsa: hittills har jag nejat nån gång emellanåt, fast inte argt eller så, utan bara i normal samtalston. Det har fungerat, han har då tittat upp, börjat snooza runt och hittat rätt. Men det är ju när man själv lagt spåret och vet var han gör fel… 😉
Å andra sidan gillade jag det jag läste på din blogg igår, så jag ska nog prova det – att bara stanna och vänta ut och se om han till slut inser att färskspåret var fel väg.
Däremot att belöna med jättegott mitt under spårningen vet jag inte, undrar om inte det bara skulle störa hans koncentration. Istället räcker nog ett Bra! när han sedan går in rätt. Och så en gigant belöning på slutet, förstås! han brukar få nåt mer än klöven, även om klöven är tillräckligt för att göra lillel lycklig.
Enzo: tycker du inte att Kasper är envis för två? :O
Jodå, vi tar nya tag, inte så farligt alls. Det bästa är ju att domarens betyg var helt rättvist, Kasper och jag var inte värda mer igår. Hade varit trist att känna sig felbedömd, men så är inte alls fallet.
7 september 2009 at 09:08
Det är bara att kämpa på, grunderna har Ni, så jag tror också med korta motivationsspår, i sköna marker, med snabb belöning ( hur det nu fungerar inom viltspåret)!
7 september 2009 at 10:47
Va synd att det inte gick vägen. Vildsvinsklöven ligger i frysen och väntar :). Jag ska till Rimbo på onsdag om du orkar åka förbi där.
Jag håller med Åsa om at tman inte ska neja eller visa hunden. Jag ahr gjort så med Sabina att jag bara väntar när jag vet att hon är fel eller så hänger jag med och låter henne spåra fel. Hunden måste få lösa det själv och går dom fel så hittar dom inte belöningen. Bra idé kanske at tlägga lite lättare spår så Kasper får upp självförtroendet igen.
Tina
7 september 2009 at 10:54
Tina: se mejl till dej. 😉 Rimbo kan absolut vara ett alternativ till Farsta på morgonen. Då får jag kanske stanna och titta på er träning? Vore askul!
Jag tror inte att hänga med ut i det felaktiga spåret är rätt, tror det funkar självbelönande för honom.
Min f.d. lärare, numera kollega, säger så här:
”Det är helt rätt spår 🙂 du är inne på att lägga korta, raka spår, men med mycket störning. Dra annat vilt över spåret precis innan du ska gå och märk ut väl var du har gjort det. Om Kasper sedan tar upp det färska spåret, återkalla honom på en gång, låt honom inte gå ut i det färska spåret, så kommer det nog att lösa sig.”
Jag tror nog att jag istället för att återkalla aktivt ska testa att bara stå still och avvakta och se om han därmed löser uppgiften på egen hand.
7 september 2009 at 19:49
Tack för tipset om var jag kan hitta viltspårskurser. Lycka till med ert spårande!
8 september 2009 at 14:07
Hej!
Nu är jag sjuk och vet inte om jag kommer iväg varken till jobb eller kurs imorgon. Jag mailar imorgon hur det blir.
Tina
8 september 2009 at 14:10
Tina: stackare! mejla mig gärna tidigt – vi sticker runt 9.30 om vi INTE ska förbi Farsta. Hur sjuk är du, kan vi fara förbi hemmet istället?