Jag hängde på husse när han skulle till Sollentuna för att fota Jubileumsmaraton. Men istället för att gå upp till Sollentuna kyrka gick jag och Lakrits ner till sjön bakom Jästfabriken. Tyvärr missbedömde jag distanserna lite, jag mindes det som mycket närmare. Vådan av att cykla sträckan jämfört med att gå densamma. Jag brukade cykla här ibland förr om åren när jag bodde i Solna och jobbade i Infracity. Men det var ju ett tag sen.
Iallafall kom vi så småningom bort till den vik där jag hade tänkt mig. Det fanns en fin gräsplan på en udde ut i vattnet med en grillplats. Där i kanten ner mot vattnet lade jag tre dummies, klokt nog så jag själv skulle kunna hämta dem på tillbakavägen för den händelse apporteringen inte gick som jag tänkt mig. Grillringen blev en bra hållpunkt.

På andra sidan, vid de höga träden, skymtade en person i rött,
så jag förstod att man kunde ta sig ner där.

Så började promenaden runt viken. Det var längre än jag trodde. Man följde först en bred cykelväg, sen tog man av vänster genom en vitgul grindliknande historia och tog av på en mindre stig snett nedåt vänster. En stund senare såg jag några personer som stod och fiskade. Precis intill hade jag sett ut mitt skickställe. Men skulle det alls funka?
Killarna var en liten bit bort, så dem var det ingen fara med. Möjligen skulle Lakrits störa fisken för dem. Men de gick nästan med detsamma när de såg att jag plockade av mig ryggsäcken och började leta myggmedel. Sedan fanns det en skock änder bara några meter ut från skickplatsen. Jag provade att kasta i en pinne för att skrämma iväg dem, men då simmade de bara närmare i tron att det var mat. Folk brukar uppenbarligen kasta i bröd åt dem.

Så småningom simmade de lite längre ut.

Jag provade att låta Lakrits hoppa i och simma några meter mot dem. Han var mycket målinriktad, men lydde min inkallningssignal direkt när jag tyckte att han kom för nära fåglarna och de splittrat upp sig lite.

Nå, dags att prova ett riktigt skick. Men, lite som jag befarat, det blev för svårt. Promenaden runt, fåglarna, avståndet. Hade jag haft en medarbetare på andra sidan hade avståndet inte varit något problem. Men nu simmade han ut till växtligheten, sen vek han av åt höger. Jag provade en gång till, men fick inse att det var bättre att strunta i det hela och gå tillbaka.

Lakrits är beredd, men har nog mer fokus på fåglarna än på
dummyplatsen som han inte alls verkar ha kvar i huvudet.

Väl tillbaka vid gräsplanen skickade jag honom mot dummyna. Jo, nu mindes han dem mycket väl och plockade raskt in alla tre. End of expedition.