Hurra! Kasper har idag visat sig vara bra i magen igen. Inga fler sacheter eller andra restriktioner.
På morgonen cyklade vi allihop upp på Svalberget (Montagne des alouettes) för att försöka hitta en cache. Den misslyckades vi med, men vi hittade det intressanta stället – en gammal stenbrottsgrotta. Kasper ville undersöka den noggrant. Turen blev 7,5 km.
Efter lunch njöt jag av en bok i trädgården medan Kasper äntligen fick sitt efterlängtade märgben. Jag hade gröpt ur merparten av märgen för att ge successivt på maten, bara utifall att … Rolf åkte ut på ytterligare en cykeltur och rätt var det var ringde han och berättade att det fanns en loppmarknad, en brocante, eller som det stod på skyltarna, en vide grenier (vindsröjning), i Lain, 6 km härifrån. Cykla dit, vetja! Så det gjorde jag. Mest nerförsbacke dit, som kompenserades av motvind. Några av stånden började stänga men jag fyndade fyra kaffemuggar för det facila priset 1 euro. Så cyklade jag hem igen, som tur var hade vinden inte hunnit byta riktning.
Loppmarknad i Lain.
I trädgården satt alla samlade, både fransmän, holländare och Rolf. Det visade sig att den holländska tanten fyllde 74 år och ville bjuda på lite juice. Passade perfekt efter cykelturen.
Vår närmaste bar, boulangerie och épicerie (en och samma enhet) ligger i Sougères 1,4 km nedåt.
Jag har ju tidigare nämnt att Tyskland (och norra delen av Frankrike) firade Spargel-säsong. Här lite längre söderut firar man istället orgier i körsbär. Des cerises finns överallt och vi har fått en stor bunke av värdfolket. Känns lite mysko att äta nyskördade körsbär i maj, men inte mig emot.
Värdparets hund är gammal och mycket skröplig. den har några stora bölder ovanpå frambogen och haltar svårt (artros?) på bakbenen. Jag tycker riktigt synd om den. De flesta härikring har helt uppenbart sina hundar som vakthundar enbart. Inget sällskap här, inte. Vissa hundar verkar sitta kedjade dygnet runt, bland annat en schäfer och en raggig golden, som båda vrålskäller och kastar sig fram i kedjorna när Kasper promenerar förbi. Det känns långt ifrån de små välputsade sällskapsdjuren man ser lugnt lösgående på Paris gator, och inte minst inne på restaurangerna.
2 juni 2009 at 10:04
Skönt att Kasper mår bra nu. Jobbigt när de små är sjuka. Sorgligt däremot med behandlingen och synen på hundar utomlands, man bli rså ledsen och faktiskt kan jag ibland förstå att man vill ta hem dom allihopa.
Va roligt med loppis, sånt älskar jag, ni verkar ha det helmysigt.
Tina
3 juni 2009 at 15:26
hvor herligt at læse om jeres ferie, så behøver jeg ikke tænke på selv at holde ferie i år, men jeg skal jo også have hvalpe og man kan ikke nå det hele, fine historier og dejlige billeder fra frankrig
hilsen jenni i danmark