Ikväll hade vi nästan inga andra störningshundar i närheten, bara tre lydnadshundar, och så några taxar som dök upp på slutet och satte sig på en bänk för att bara titta.
Och det innebar stor skillnad för Kasper: han hade mycket lättare att fokusera på mig, och vi hade kul tillsammans!
Min strategi på förhand var att bara träna enskilda hinder och inte köra utan koppel. Jag ville inte ge honom chansen till självbelöning igen på den här planen.
Jag körde alltså med koppel medan vi tränade lite enskilda hinder. Nya hindret för kvällen var balansbommen, men den har Kasper inga problem med. Förutom då möjligen att springa hela vägen ned utan att hoppa i förtid och missa kontaktfältet. Jag hade ju glömt musmattan igen, men vi tog en belöningsskål och lade en köttbullsbit i, visade och gickbort till starten av balanshindret. Swosh, vilken fart! Tyvärr hoppade han ner från bomnedfarten första gången och hann norpa godiset innan instruktören fick undan skålen. Men när vi sedan gjorde om det några gånger till fick han in stilen bra – han stannade till ordentligt på kontaktfältet och tog godisbiten innan han hoppade ner på marken. Nästa gång måste jag komma ihåg musmattan.
Sedan byggde vi en bana. Instruktören hade tänkt ut något riktigt knepigt på tolv hinder. Det började med fyra hopphinder som stod i ett kors, och tanken var att man skulle köra handlingen inifrån mitten av dessa hinder och bara visa med handen runt.
Bilden är inte kanon, men man skulle köra metallhinder, gult hinder, metallhinder och så det sista gula med nr 4 på, som en cirkel. Det var svårare än det ser ut, för som förare kommer jag minst en halvmeter ifrån Kasper och han springer då bakom mina ben hellre än att hoppa. Jag behövde visa hindret framifrån för att han skulle ta det, och då blev det knepigt med nästa hinder.
.jpg)
Efter fyrhindret kom en röd tunnel följt av en släptunnel. De klarade Kasper galant. Därefter skulle man lite snett till vänster och ta ett hopphinder, följt av den röda u-tunneln som skymtar längst bort i bild. Därefter tillbaka på föregående hopphinder, följt av det hopphinder som står parallelt med släptunneln, sen röda tunneln igen, och som avslutning det gula hindret närmast i bild. Sen skulle det kutas ett par meter till i mål.
Att iallafall hjälpligt kunna köra den här banan tre gånger överträffade iallafall mina förväntningar på kvällen med råge. Första omgången körde jag med koppel i början, som jag släppte sedan när det blev dags för tunnlar, och tog tag i igen vid hopphindren. Andra och tredje omgångarna körde vi utan koppel.
Vi tränade slalom separat en del på slutet, och fick lite tips om hur jag successivt kan ta bort hjälperna och försvåra hindret för Kasper så han på sikt kan ta det självständigt. När han klarar hindret bra med mig på höger sida ska vi också lära in att ta hindret med mig på vänster sida (han ska fortfarande göra ingång från höger). Vi repeterade också gungan ett par gånger, och han mindes från i torsdags att han ska ta det lugnt och sakta ned på slutet.
Jag är så nöjd med honom ikväll, och allt känns mycket roligare än förra veckan.
Kasper fick också prova instruktörens bostonterriers back on track-täcke, och det passade perfekt. Storlek 36 ska vi alltså köpa. Att back on track-täcket numera är klassat som doping och inte får användas på en vecka före tävling är ju ett dåligt skämt. Desto större anledning att köpa ett …
21 maj 2009 at 07:30
Tack för tipset med klossen! Det låter som en bra medtod tycker jag. Ha en riktigt bra helg!
21 maj 2009 at 07:35
…och ja, visst verkar det knäppt med dopingklassade täcken. Det står om den på kennelklubbens hemsida, tom 2 veckors karens! Intressant…
21 maj 2009 at 08:55
fast det är förståenligt att det klassas som doping eftersom det ger sååå stor effekt,
21 maj 2009 at 08:59
BACK ON TRACK och NIKKEN magnettäcken är så pass bra att de får hundar som inte är i fysisk styrka/friska nog att kunna tävla!Själv kör jag stenhårt med NIKKEN på familj, häst och hund, men noga inte innan tävling, jag har haft mtk problem med mina hälsenor, vaknar på morgonen, finns inte en möjlighet att gå/stå, kör 20 min NIKKEN (voltaren etc hjälper inte), sedan känner jag inte någonting, inflammationen försvinner, nu kör jag deras sulor i skorna plus bäddmadrass, gnisslar inte tänder på natten, i princip aldrig mer smärta i hälsenorna, förr hade jag det för jämnan och stod i kö för operation, stor sådan men sanslös rehab efteråt… Så NIKKEN är toppen, back on track har jag inte behövt testa, men är inte främmande för det.
Har bla hävt korsförlamning på häst med NIKKEN, när det inte veterinären kunde komma snabbt nog
21 maj 2009 at 09:25
Nikken vet jag inget om. Men Back on track innehåller keramiska egenskaper, vilket gör att värmen bibehålls och fördelas på kroppen på ett optimalt sätt. Alltså inga kemiska egenskaper, vilket sägs ibland – skillnad på kemiska och keramiska! Min personliga åsikt är att SKK infört denna bestämmelse som en protest mot företagets marknadsföringspåståenden om hur mycket produkten helar, och det är bra att man är kritisk mot sånt. Men fel väg att gå, bara! Det är ungefär som att dopingklassa fleecekläder på skidåkare bara för att de marknadsförs som undergörande för muskulaturen.
22 maj 2009 at 13:03
men är det verkligen okej, med tanke på att det gör kanske inte alla, men jag har sett många hundar helt smärtfria så de kan tävla?
Jag hade lätt kunnat köra NIKKEN på Tosse och få henne till att hoppa dryga metern och A-hinder, som hon inte gör nu pga hon är inte hundra återställd sedan skadan i vintras.
Men att de är bra är det ingen tvekan om!
22 maj 2009 at 13:35
Nej, det är verkligen inte okej att tävla (eller ens träna nämnvärt) med skadad hund!
Men det har ju inget med det här täcket att göra – man kan ju uppnå samma effekt med annat värmande pålägg, varmvattenspåsar, gelpaket osv. Det är bara det att de lättare glider av hunden, täcket är ju specialsytt.
Bara själva regeln att man inte får tävla med skadad eller sjuk hund (och den regeln finns ju redan) räcker, tycker jag.