Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: viltspår (sida 4 av 6)

Sista viltspårkursen

24 maj 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Sista viltspårkursen

Idag var det fullt gäng på sju hundar som fick en sista duvning i viltspårning, öppen klass. Vi gjorde som förra gången, lade spår åt varandra. Jag och Birgitta gick tillsammans än en gång och lade två spår.

I pausen delade vi ut vinpresenter till de duktiga instruktörerna, som fått sex av våra hundar att starta i och klara anlagsprovet. Den sjunde hunden behöver lite mer tid och ska gå anlagsprov i höst, och det stod klart tidigt, så de provade ens inte förra helgen. En supereloge till våra duktiga instruktörer, alltså!

Sen grillade vi korv, snackade och hade det mysigt. Det är en mycket trevlig grupp och vi har alltid massor att prata om. Vi ska försöka träffas lite framöver och lägga spår åt varandra – hoppas det blir av! Jag och Bitte ska försöka anmäla oss till rörligt prov hos den trevlige domare som dömde oss i anlagsprovet nyligen, förhoppningsvis i början av augusti. Jag har också fått löfte om att köpa klövar av Stefan som jagar, så vår framtid inom detta gebit ser ljus ut.

Det spår Kasper fick gå en stund senare var lätt i början. Rätt var det var gick han av spåret och började gå med lyftat huvud. Det såg så uppenbart fel ut att jag kallade tillbaka honom och han tog då direkt upp rätt spår igen. Det känns som om vi lär oss mycket varje gång.

Sen måste han ha fått vittring på en senare del av spåret och genat, för harlyckan passerade vi aldrig. Vi kom till skottplatsen och sen syntes inte en enda snitsel. Eva hade en minnesbild att de lagt skanken ganska nära landsvägen, men Kasper ville följa en stig högre upp. Flera gånger tog jag ned honom och började om, och rätt var det var såg vi vinklingssnitslar som låg före skottplatsen. Vi startade om från dem, men även denna gång hamnade Kasper snart på stigen. Mystiskt!

Eva och jag konfererade lite och jag sade att Kasper ville gå in till vänster om en stor gran på andra sidan stigen. Eva såg lite tveksam ut, men sade sen att låt honom prova så ser vi var vi hamnar.

Ops! Fem meter in, på andra sidan granen, satt slutsnitslarna! Och skanken låg vid trädet intill. Så Kasper hade varit rätt ute hela tiden, medan vi tänkt totalt fel.
Vilken nyttig upplevelse att se Kaspers idoghet i att försöka få oss att förstå hur vi skulle gå. Jag tycker verkligen att jag börjar bli bättre på att läsa honom nu.
Det visade sig att Stefan, som lagt spåret, råkat gå tillbaka lite i spårslutet och kanske fått blod på skorna. De hade ju sedan följt just denna stig tillbaka till bilarna. Inte konstigt alls att Kasper var så intresserad av stigen.

Godkänt anlagsprov!

16 maj 2009 / / 14 kommentarer

Hurra för Kasper, han är så bra!
I eftermiddags gick vi anlagsprov i viltspår för domare Leif Henriksson. Det var tre hundar på förmiddagen och tre på eftermiddagen, och vi fick starta först. Leif berättade att just det spår vi skulle gå hade varit ett verkligt eftersöksspår som han gått med sin drever, så alla svängar och krokar var lite mer verklighetsförankrade än ett människopåhittat spår.
Det gjorde det extra roligt att konstatera att Kasper gick klockrent hela spåret igenom. Någon gång stannade han och funderade lite, men det var inga långa pauser. En gång vek han av på färskspår, men när jag sade Kasper vände han tillbaka omedelbart och tog upp det rätta spåret igen.
Omdömet ska skickas om cirka två veckor, men vid det laget är vi i Frankrike. Hoppas att Sara kan läsa upp det på telefon, är så nyfiken på hur han formulerar sig. Men han var mycket nöjd med Kasper och sade att det var klart godkänt. Hipp, hipp, hurra!
Då ska vi se om vi kan få till lite prov i öppen klass, men det blir först efter Frankrikeresan, kanske inte förrän till hösten. Vet inte om det hålls så mycket spårprov under sommaren.
Men nu, Ninni, kan du ge Kasper hans välförtjänta poängskörd! 😀

Sociala aktiviteter

10 maj 2009 / / 4 kommentarer

Igår fick vi förmånen att träffa Grappa, en tolvveckors lagottovalp. Kasper var första hunden hon fick leka med, förutom sin brorsa, så det gällde att vi tog det lite försiktigt i början. Vi började alltså med en kort promenad till gröna ängen, där Grappa fick gå lös först.

Redan på promenaden hade Kasper fräst ifrån en gång att Grappa var lite för dominant. Han var faktiskt en stor herre! När jag så första gången släppte kopplet på Kasper blev det lite förskräckta pip från Grappa. Jag tog Kasper igen och lattjade lite separat med honom några meter bort. Några minuter senare släppte vi ihop dem igen, och nu gick det bättre. De behövde bara vänja sig lite vid varandra. Grappa fick inse att hon inte kunde lattja med Kasper som med jämngamla brorsan, och Kasper fick inse att han var tvungen att ta det lite fint med lilldamen.
Jag plockade bort kopplet och sen lekte de fint en stund.


Vi promenerade hem igen och det var inga problem med Kasper att Grappa fick hänga med in på tomten och in i huset.

Det var kanonbra att de fick bekanta sig med varandra i lugn och ro, för snart fylldes huset med 13 hungriga vuxna och 3 småbarn som var inbjudna på grillfest.
Vi var omväxlande ute och inne, för vädret var inte idealiskt för en sådan tillställning. När vi var inne skiljde vi hundarna åt med kompostgrind en stund, framför allt så Grappa kunde varva ner och sova en stund. De tre barnen tyckte hundarna var mycket roliga. Särskilt fyra-och-ett-halvtåringen tyckte även att de uppställda agilityhindren var spännande, så han modifierade om dem till en nya intressant och konstnärlig installation. Tyvärr böjde han i processen även till samtliga slalompinnspetsar, så husse fick kämpa en stund med att räta ut dem igen.

Det var lite hårt imorse för både Kasper och mig att stiga upp och åka iväg till viltspårkursen. Idag skulle vi lägga spår två och två. Därefter skulle två andra i gruppen få gå spåren. Eftersom vi var sex idag fungerade detta upplägg fint. Jag fick förtroendet att guida B. som inte lagt så många spår, särskilt inte i öppen-klass-nivå. Vi fick den oländigaste terrängbiten och det blev därför två ganska långa spår, eftersom man inte kunde vika av med vinklar hur som helst. Jag snitslade första spåret medan hon drog skank och blodade, så bytte vi på andra. Jag pratade henne igenom bägge spårläggningarna och tror att jag lyckades förklara de flesta svårigheterna för henne.

Det var ett litet antiklimax sedan när Kasper och jag efter duggregnsfikat skulle gå det spår vi blivit tilldelade. Den gruppen hade fått en ynka liten markplätt att lägga två spår på, vilket medförde att spåret ringlade fram och tillbaka lite för tätt inpå respektive sträcka. Kasper ringade en hel del, och jag tror att spåret var för tätt lagt så dofterna gick ihop en del. Den största svårigheten harlyckan klarade han dock galant och han hittade fram till skanken.

Nu är det anlagsprov härnäst, vilket äger rum på lördag uppe i Roslagen.

Valborg och viltspår

1 maj 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Valborg och viltspår

Det har varit så varmt och skönt att jag väntade till sen eftermiddag med att lägga ett viltspår.
Jag tog cykeln upp till gamla scoutstugan och lade spåret runt där. Den marken kommer snart att bebyggas, så det är lika bra att passa på medan det går…
Väder: Nästan vindstilla, ca 15–16 grader i skuggan, torrt i markerna.
Spår: Började efter första rakan med en vanlig vänstervinkel, därefter ett bloduppehåll. Råkade på en ett par meter hög slänt av stuptyp, så istället för att gå ned, som jag tänkt, gick jag utmed kanten, vilket innebar att jag gick precis intill en stig. Hoppas det inte blir för svårt, men stupet var inte lockande alls. Sedan en ganska lång raksträcka, bland annat genom en del täta buskage. Raksträckan mynnade ut i en harlycka, som jag sedan oblodat vek av åt vänster på. Ytterligare en ganska lång raksträcka, sedan en vanlig vänstervinkel. Efter en del snår lade jag så skanken inne i ett granbuskage, exakt ett sånt ställe där man kan tänka sig att ett djur lägger sig.
Tid: Tänker gå spåret så snart vi ätit maten som dottern och hennes kille håller på att laga åt oss. De firar halvår idag, tänka sig hur tiden går …!
Spåret låg i cirka 2,5 timmar.

Lite senare: promenad upp till spårstarten.
Spårning: Han var iväg med detsamma utan minsta tvekan. Den första vinkeln ringade han och tog sen utan problem, liksom bloduppehållet. Vid stupet blev det som jag befarat för svårt. Han tog sig ned, gissar att diften hade gått ned där. När jag ropade upp honom igen tog han meddetsamma spåret längs kanten. Den missen är ju helt min, hade jag vetat att terrängen såg ut sån, att det inte bara var en vanlig sänka, hade jag aldrig lagt spåret så.
Nästa problem var harlyckan, och där hade han verkligen problem. Han följde den ända ut till den punkt där jag vänt tillbaka, och sen for han åt alla håll utom rätt för att hitta fortsättningen. Jag fick kalla tillbaka och han började leta igen. Samma misstag igen och det slutade med att jag kallade tillbaka än en gång. Tredje gången han började nosa i återvändsgränden fick han tydligen fatt på något, för nu for han tillbaka och vek av ungefär som jag hade gått, genade något. Normalt är jag tyst när han spårar, men nu berömde jag honom. Den harlyckan var nyttig, hoppas han lärde sig av den inför framtiden.
Sen var det raka spåret, inga problem. Jag hade använt den gamla halvruttna skanken och den luktade tydligen så mycket att han genade och tog skanken direkt utan att passera den sista vinkeln. Nu har jag kastat den skanken i soporna, den får anses ha gjort sitt.

Totalt sett är jag nöjd, harlyckan är ju ett nytt problem som vi bara tränat fyra gånger ännu. Får se hur det går på nästa kurstillfälle om en dryg vecka.

Köpte slalompinnar på Rusta idag, får se om vi sätter upp dem och tränar lite imorgon.

Anlagsprov spikat

15 april 2009 / / 1 kommentar

Hurra!
Just som jag skulle stänga av datorn för ett tag fick jag ett mejl om anlagsprov lördagen den 16 maj.
Det betyder att vi hinner ha ett kurstillfälle till innan dess, sen blir kursavslutningen efteråt och ett jättebra tillfälle att diskutera hur det gått, och hur vi går vidare.
Imorgon ska Kasper åka på hundhotell.

Viltspårning och stadstur

11 april 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Viltspårning och stadstur

Morgonen började med att jag lade ut ett viltspår på andra sidan Arningevägen. Spåret blev rätt knepigt med lite besvärlig terräng med berg, mossa, rätt mycket ris och rätt var det var ett oväntat kärr uppe på granitberget. Det kör motocrosscyklar i närheten så jag försökte bemöda mig om att inte korsa deras spår. Jag gjorde en vanlig vinkel, en harlycka och en oblodad vinkel. När jag just knutit fast skanken vid spårslutet morrade två motocrosshojar förbi på max tio meters avstånd. Båda förarna var helt inriktade på att parera den steniga terrängen, så jag tror inte att någon av dem såg mig där jag stod med färgglada snitselband runt halsen. Det var inte särskilt mycket vind att ta hänsyn till, men det var redan ganska varmt.

Under liggetiden passade jag på att åka in till stan. Jag köpte en ny cykelhjälm, en Bell Delirium – vad säger det namnet om mig och min cykling? – (min gamla är nio år och frigoliten försämras ju med åren) och ett par nya cykelskor. Mina åtta år gamla skor är helt ok, men jag vill köpa nya pedaler och se om de är bättre för mina knän. Då behöver jag byta cleats (klossar) under skorna, och eftersom jag har två cyklar till med samma klossystem behöver jag helt enkelt två par skor. Pedalerna jag tänkt köpa heter Speedplay Frogs och lär ska vara skonsammare för knäna genom s.k. freefloat. De är dyra, så jag börjar med att byta på den cykel jag använder mest.

Sen träffade jag en gammal kompis och sålde min valpväska till henne. Hon har just fått hem en liten lagottovalp vid namn Grappa, som vi ser fram emot att få träffa vad det lider.

Hemma igen höll husse på att grilla korv och bacon. Mums! Premiär med utegrilllunch, helt underbart mysigt. Och varmt. Kasper låg mest och solade.

Vid tretiden åkte vi så iväg för att ta spåret, ca 4,5 tim efter läggningen. Det gick inte alls så bra som jag väntat. Kasper gjorde tre grova missar: först vid vanlig raksträcka, sen vid vanliga vinkeln, sen genar han så kapitalt att vi missar fyra snitslar som jag får plocka på tillbakavägen. ofta gick han med huvudet högt och inte alls så där lågt och fint som han brukar. Allt är så förvirrat att jag inte ens har riktigt klart för mig i efterhand hur han klarade harlyckan. Den oblodade vinkeln ringade han vid, men sen tog han den. Tack och lov hittade han skanken.

Jag har funderat mycket under dagen vad som orsakade denna förvirring. Motocrossåkarna som virvlade upp luften? Att Kasper var trött av värmen? Båda är tänkbara orsaker, men crosspåren låg inte jättenära vårt spår vid de första felgångarna. Nu på kvällen läste jag i Åsas blogg om att de kört köttbullespårning igår och att det var svårt pga. värmen. Det fick mig att fundera och plocka upp en bok jag just börjat läsa: Marita Carlsson – Träna viltspår öppen klass.

Där står det bland annat om värme: ”Värme kan /…/ medföra att /…/ spårets ”livslängd” minskar. /…/ Värme gör att doften dunstar och stiger uppåt i luften från spårkärnan i marken. En temperatur på upp till 20 grader gör det gynnsamt för hunden att spåra. Högre värmetemperaturer på 20–35 grader och mer är betydligt svårare. Ett spår som ligger i direkt starkt solljus kan därför ligga 1–15 meter eller högre ovanför markytan på ängar /…/ och ovan hårda och kala markytor. Förvåna dig inte om hunden söker spåret med nosen i luften vid sådana markförhållanden. Spårdoften förtvinar /…/ för att helt eller delvis upphöra efter några timmar.”

När jag läser detta känns det så klockrent: underlaget var bitvis precis så hårt som boken talar om med ett tunt vitmossalager ovanpå graniten, och i solen var det säkert över tjugo grader idag. De bitar av spåret som gick på fuktigare mossa vid kärret tog han mycket bättre. Och hans höga nos, så olikt honom. Jag visste inte att värme påverkade så här mycket – hittills på viltspårkursen har vi mest talat om kylans påverkan, rätt naturligt eftersom det var höst på väg mot vinter. Lärdom: varma dagar är det bättre att lägga spåret senare och ta det framåt kvällen, och att inte låta det ligga så länge som idag.

Mycket lärorikt för mig, och en himla tur att Kasper trots allt nådde fram till skanken.

Viltspårkurs, forts. 2(4)

5 april 2009 / / 1 kommentar

Idag var det dags för viltspårkurs igen, men vädret var inte alls lika somrigt som igår, utan lite lätt kyligt och duggregn i början. Kanske 8 grader.

Vi lade ett ungefär likadant spår som förra gången, två vanliga vinklar, ett bloduppehåll och en harlycka med tillhörande bloduppehåll i vinkel ut. Den stora skillnaden var att vi avslutade med skott strax före rådjursskanken.

Som tur var slutade duggregnet innan det var dags att vänta ut spåret och vi kunde fika tillsammans i vanlig ordning. Det visade sig att Pia inte fått tag i den tilltänkta domaren, så vi har ännu inga tider för anlagsprovet.
Kasper gick strålande bra igen. Första vinkeln gick han rakt fram, stannade, ringade och hittade vidare. Bloduppehållet och andra vinkeln tog han suveränt. Vid harlyckan betedde han sig annorlunda än förra gången: han gick rätt ut tills återvändsgränden tog slut, sen ringade han lite och vände tillbaka. Det var rätt slyigt och snårigt där, så jag genade och tog linan utan att följa med ända ut i återvändsgränden, och Pia sade efteråt att hon tyckte att det hade stört Kasper lite när han var på väg tillbaka, så det ska jag tänka på nästa gång. Å andra sidan hittade han genast fortsättningen på det oblodade spåret när han kom upp till korsningen igen, så jag tycker inte att det var en jättestor grej.

Sen var det rätt genom ett snårigt granparti, typiskt ställe där skadat vilt skulle lägga sig om det vore ett verkligt eftersök, och när vi kommit igenom det var det öppen terräng och dags att kommendera Stanna och Sitt. Pia gick fram en bit och sköt med sin startpistol. Kasper fortsatte att sitta fint vid min sida. Pia kom tillbaka och nickade åt mig att fortsätta, och jag sade Sök spår. Kasper drog iväg igen som om ingenting hade hänt, och gick rakt på klöven.
Nästa kurstillfälle är inte förrän 10 maj, innan dess ska vi försöka lägga lite egna spår. Jag kan få låna en älgklöv av Stefan, vore rätt bra att vid tillfälle dra ett störningsspår med tvärs över det riktiga spåret. Nästa gång är tanken att vi ska lägga spår åt varandra, sen kvarstår vinkel utan blod, men det tror jag vi grejar eftersom han klarar harlyckan som egentligen är en variant av det.
Nu hoppas jag bara att de får fatt i domaren snart så vi kan få det där anlagsprovet avklarat.

Fortsättningskurs i viltspår 1(4)

29 mars 2009 / / 2 kommentarer

Idag började fortsättningskursen i viltspår. I princip samma gäng som i höstas, kul att återse alla. Ny var en tjej som bott i Norge och hennes kleiner münsterländer som visade sig ha samma födelsedag som Kasper. Midsommarhundar…
Nytt för den här kursen är att vi fått byta skogsområde. Det är en ny jaktgrupp som arrenderar den mark vi varit på innan och de ger inte tillåtelse till hundträning där. Vi har hittat ett nytt ställe, men åtminstone där vi gick idag är terrängen mycket jobbigare med en del fällda träd och stenigt uppförslut och mycket snår. Fördelen var att det knappt var någon vind därinne.
När vi lade Kaspers spår blev det några extra svårigheter förutom terrängen:

  • Efter tio meter eller så lossnade skanken från snöret. Jag stod kvar i spåret medan Eva gick tillbaka runt och letade reda på den. Den låg ett par meter bakom mig. Hon knöt fast ordentligt och vi fortsatte. Hur skulle dessa extradofter från Eva påverka spårandet där?
  • Förra helgen lade de ut ett spår i samma skog men blev en man kort. När de sedan skulle plocka in skanken hittade de den inte. Sextio meter före spårslut hittade jag den (eller vi gissar att det var den). Något djur hade ätit den ren inpå benet. Vi plockade upp den för att den inte skulle förleda Kasper att tro att spårslutet var nått. Två meter längre bort hittade jag en bit till av samma ben. Skulle Kasper trots allt stanna där och snurra runt av den gamla ben- och viltdoften?
  • Ny svårighet i övrigt var framför allt harlyckan, det vill säga en återvändsgränd. Vi snitslade ut en tänkt vinkelpunkt (rött, rött, blått), men istället för att vika av fortsatte jag rakt fram i cirka tio–femton meter med blodning, tog sen ett jättekliv rakt åt sidan och gick parallellt tillbaka utan blodning. Vid snitselpunkten vek jag sedan av åt vänster, fortfarande utan att bloda. Först efter ytterligare femton meter började jag bloda igen. Tanken är att när hunden kommer till snitselpunkten kan den välja att gå rakt fram i återvändsgränden eller vika av åt höger och fortsätta på spåret. Bägge metoderna är godkända bara hunden hittar rätt och kan fortsätta spåret fram.

Sedan lärde vi oss att markera ut en stoppunkt för skott (gul snitsel) som ska vara ungefär femtio meter innan spårslutet.

Vi fikade och sen var det några som vill börja byta datum. Jag hade bara mobilens almanacka där inte allt var uppskrivet, och dumt nog sade jag okej till 23 april. Väl hemma inser jag att det är då vi kommer hem från Neapel, så det går inte alls. Man ska inte ägna sig åt datumbyten mitt ute i skogen… Har skickat ett mejl (det saknades för övrigt tre personer idag som inte fått tycka till om detta), så vi får se hur det blir. Jag hade Kasper ute hos oss under fikat, och han var en osalig ande hela tiden. Det märktes att han visste att det skulle bli spåra av, för han kunde inte koppla av för fem öre. Annars har han lugnat ned sig en hel del vid fikapauser på senare tid, men då har vi förstås gjort saker före fikat. Nu var det bara bilvistelse och en kort kisspromenad före fikat för hans del.

När spåren fått ligga ett tag gick jag och Kasper ut med Eva. Första svårigheten, den tappade skanken, märkte han inte av utan tuffade vidare hur säkert som helst.

Harlyckan: han gick rakt ut i återvändsgränden, stannade när den tog slut och sneddade sedan omedelbart tillbaka mot fortsättningsspåret. Han genade alltså, istället för att gå hela vägen tillbaka till snitselpunkten så kände han tydligen doften av spåret. Det var ingen tvekan, utan tuff, tuff vidare.

Vid platsen för de gamla gnagda benen stannade han tillfälligt, men inte många sekunder, innan han fortsatte.

Vid den gula snitseln sade jag Stanna, gick fram till honom och sade Sitt. Eva gick fram vid sidan av spåret cirka femton meter, markerade skott och gick tillbaka till oss. Kasper satt still hela tiden. Sen missade jag att ge ett tydligt Sök spår-kommando igen, men han gick framåt ändå. Först följde han Evas spår till den fejkade skottplatsen, men när han insåg att det inte fanns något intressant där hoppade han tillbaka i spåret med detsamma och fortsatte rakt bort till skanken. Inget förbispring den här gången, jätteskönt!

Nästa gång blir det riktigt skott. Rätt bra att det inte blev idag, eftersom vi hade skott på MH igår. Även om han inte reagerade då kan det ju vara dumt att köra skott för tätt inpå, kan kanske vara påfrestande, trots allt.

Viltspårprovet och löptik

22 mars 2009 / / 5 kommentarer

Idag var det då äntligen dags för det uppskjutna viltspårprovet där våra kursledare skulle se om vi är mogna att gå upp i anlagsklass. Nu är det bara lite snö kvar här och där i skogen, mycket bättre förutsättningar än förra helgen.
Dessutom var mötesplatsen flyttad till ett industriområde bara tre kilometer härifrån, så Kasper och jag cyklade dit. Vi kom dit i god tid, hann låsa cykeln i en bra stolpe och varva ner efter cyklingen. Det fanns en bra sandlåda att sitta och vila på, dessutom, hade ju sittunderlag i ryggan. Kasper tyckte det var en utmärkt spaningspunkt däruppe.
Tollaren hade gått före oss, ett lite kortare spår, medan vi skulle gå ett fullångt spår på 500 meter. Eva hade lagt det lite knepigt, med ett par stig- och dikesövergångar. På ett ställe var det skarsnö och där var det lite svårare, tyckte Kasper.
Han hade svårt att komma igång, ringade runt lite och letade spårstart. Precis då ringde min telefon. Jag klickade bort den, men det ringde på nytt. Det var andra spårgruppen som undrade var jag var! Hmm, när vi rett ut detta missförstånd hade Kasper hunnit hitta spåret och var ivrig att dra iväg.
Sen gick han kanonbra. På vissa ställen var det risigt och jag hade fullt upp med att hålla reda på linan och plockade den åtskilliga gånger på andra sidan träd eller buskar, så jag märkte knappt snitslarna. Men rätt blev det. Sen var skarsnön svår, och rätt var det var drog Kasper iväg åt snett fel håll, ivrigt på ett annat sätt. Kursledaren Eva, som var mer alert än jag, insåg att det var färskspår. Jag nejade Kasper och han avbröt och kom genast tillbaka och tog upp spåret igen. Det där måste jag se upp med på anslagsspåret – man får inget nedslag på det bara man säger till att man sett det på hunden att den färskspårar. När vi så väl kom till spårslutet – det kändes mycket längre än 500 meter – så missade Kasper åter slutet och gick förbi.
Jag fick kalla tillbaka honom och han ringade runt, tog spåret och kom rätt.
Sammanfattningsvis tyckte Eva att han spårade jättebra och tycker absolut att vi ska göra anlagsprov! Så kul!
Vår fortsättningskurs börjar nästa söndag och då kommer Pia att prata med oss om anmälningen till anlagsprovet. Jag har blivit medlem i SSRK för att det inte ska bli nåt strul med anmälning och domare och så. På fortsättningskursen ska vi göra vinkel med bloduppehåll, tillbakagång (en återvändsgränd där man går cirka tio meter och vänder tillbaka parallellt utan att bloda återvägen) och skott. Nu blir det ju skott redan på lördag på MH, hoppas verkligen det går bra.
Om jag hinner tror jag att jag ska lägga två korta spår i veckan, mest för att träna spårslut. Jag har ju två skankar i frysen, så det borde jag kunna fixa i vilken skogsdunge som helst i närheten och köra dem efter varandra. Det känns lite illa att han missat skanken två gånger i rad när han går så kanon för övrigt.
Väl tillbaka vid cykeln träffade vi Rutan som skulle gå efter oss. Den lilla borderterriern var i slutet av vecka 2 på sin löpning, så jag bad att Kasper skulle få träffa henne. Ett utomordentligt tillfälle att testa kastreringens effekter! De började leka som de brukar, men Kasper var inte mer på än han är i vanliga fall med leksugna hundar, så det kändes kanon!
Det märktes på cyklingen tillbaka att Kasper var trött, så vi höll ner hastigheten lite. Här hemma belönades han med ett nytt ben som han nu förnöjt ligger och gnager på.
Nu håller vi tummarna för de Götängenshundar som går MH idag.

Viltspår utlagt

7 mars 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Viltspår utlagt

Väder: +1 grad, mulet, mest barmark i skogen, liten mängd porös snö här och där. En del vind från höger i den generella spårriktningen.
Spår: Lade spåret i den skog där Enzo och Kasper brukar promenera ibland, men rakt fram från bilparkeringen, för att inte komma för nära några hus. Rakt fram en ganska lång sträcka, sedan bloduppehåll fortsatt rakt fram, högervinkel minst 50 m, vänstervinkel, därefter spårslut med en liten böj till en mossbevuxen sten med lutande en.
Längd: uppskattar det till 100 m rakt, 30 m bloduppehåll, 50 m höger, 50 m vänster. Totalt cirka 280-300 meter.
Liggetid: ska låta det ligga 2 timmar, tar det i anslutning till golfbanerundan.
Spårning: Husse var med vid spårningen och tog hand om snitslarna, så jag kunde koncentrera mig på vad hunden gjorde. Husse uppskattade spårlängden till längre än 300 m, och det var den kanske. Det är väldigt svårt att skatta avstånd, och den här gången hade jag inte stegmätaren på mig.
Spårningen gick iallafall nästan kanon. Han gick rakt på hela raksträckan, inklusive bloduppehållet, vek av åt höger där han skulle. Vid vänstervinkeln genade han ett par meter, helt logiskt med tanke på vindriktningen. Men sen kommer anledningen till bara nästan kanon: han dundermissade spårslutet! Han började med att följa mitt återgångsspår – jag hade gått åt höger när jag lagt klart spåret, och det följde han nu. Jag stannade upp utan att säga något, och då gick han mer uppåt. Men jag hade ju hittat en bra slutpunkt lite åt vänster, och inte förrän tredje försöket, när jag till och med ropat in honom, tog han det! Han har aldrig missat så på ett spårslut förut, och särskilt svårt upplever jag inte att det var, även om det var en böj dit.
Jaja, på det hela taget gick det spikrakt och jag tycker att vi är väl förberedda inför nästa söndag, då gamla viltspårgruppen ska gå provspår i halvgrupp så att ledarna kan bedöma vilka ekipage som är klara för anlagsprov. Jag tror faktiskt att Kasper hör dit.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑