Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: tussleken

Bus & lek 3(4)

Idag var det Bus & lek-kurs igen. En kort stund fick vi snöblandat regn över oss, men i princip var vädret okej. Snöslask på marken, det tar nog ett tag till innan det smält bort.

Idag var vi 7 hundar: två keeshonds, en golden, en schäfer, en basenji, en labbe och så Kasper.

Vi promenerade bort till samma ställe som sist, en äng där man kan släppa hundarna. Kasper var ivrig och lätt dragig. Alla lekte jättebra ihop, det är så kul att se dem. Jag gjorde många inkallningar och de fungerade perfekt. Härligt!

Så promenerade vi bort till skogsdungskullen. Där visade några vad de gjorde förra gången (köttbullsträd, söka reda på vittringspinne samt lägga ut lock med godis). Det sista innebär att man sätter hunden mellan benen i startposition, håller i den och säger Klara, färdiga, gå! varpå hunden får springa fram till godislocket. Detta använder Anette i startträningen till agility, så det ska vi allt ta och börja med här hemma. Tanken är sen att man ska kunna flytta sig bort och ge startkommandot nån annanstans ifrån, så man står väl positionerad inför första hindren.

Sen visade Anette några nya övningar, dels lite trix, dels stenövningar och dels klättring på det sneda trädet för att nå godis högt upp på stammen. Här skulle hunden få klura ut själv hur den skulle använda sig av trädet för att nå godiset. Kasper började med att hoppa på vanligt gårdshundmaner, men när inte det funkade valde han så småningom att gå trädstamsvägen som det var tänkt. Sen hoppade han lite igen. Det var inte självklart efter bara en gång att trädstamsvägen var den effektivaste metoden. Vi får allt besöka det där trädet fler gånger för att befästa övningen. Mycket bra hjärnträning!

Kasper sökte rätt på vittringspinnen på ett par meters avstånd. Sen gjorde han som med apportbocken i början: tog den i munnen och spottade ut den efter nån halvmeter. Men det var ju inte apportering som skulle tränas, så Anette sade att det var helt ok.
Jag fick också en påminnelse om en annan övning som hon pratat om vid första tillfället och som jag helt glömt bort: lägga en godis i en liten plastburk med lock, låta hunden få hämta den, och sedan hjälpa hunden att öppna burken för att få godiset – en stärka relationen-övning, helt enkelt, där samarbetet gör att hunden blir mer intresserad av föraren.

Efter lite fika och snack (mycket bra passivitetsträning för Kasper, han var tyst hela tiden utom precis på slutet då jag tror han frös; han fick komma upp i famnen en stund och få sina tassar värmda) gick vi tillbaka över ängen med lösa hundar. Jag passade på att prova en gång med startträningen, och det gick bra. På grund av de andra lösa hundarna vågade jag inte lägga locket för långt bort, eftersom jag var rädd att nån annan skulle hinna fram och norpa godiset. Men det kändes bra, och den övningen tror jag inte vi kommer att få några som helst problem med.

Sen gick han mesta delen av tiden bredvid mig! Trots att han fått Fri, trots alla lösa roliga hundar! Han valde mig! Snacka matte i himmelriket! Jag passade på att lattja lite med ulltussen i snöret, lite sitt och vänta, lite fritt följ. Kanon!

Jag är ju lite orolig att agilitykursen hos Cattlin inte ska bli av (hon har fortfarande inte hört av sig med datum), så jag frågade om agilitykursen på VaBK var fullbokad än. Anette trodde det, men sade att de skulle träffa alla anmälda den 22 mars och bedöma ekipagen då. Av säkerhetsskäl vill de bara ha hundar som kan uppföra sig skapligt, så ingen råkar ut för nån olycka vid balanshindren eller så. Låter mycket sunt. Jag sade att jag anmält mig till Cattlin, dels för att vi gått klickerkurs hos henne, men också mycket för att hon har staket runt tomten – ifall Kasper får ett tokryck, vilket han kan få när han går upp i varv och tycker att allt är dödskul. Anette sade att det inte var något problem med en hund som stack någon enstaka gång, men att de ville undvika hundar som folk har noll pli på. ”Men du har ju bra koll på honom.” Snacka dubbellycka att få höra detta beröm!

Nästa gång ska vi åka tåget in till stan, promenera längs Valhallavägen och fika tillsammans alla hundar och mattar (hussar), leka lite i en park och åka hem igen. Snacka mental träning för hundarna!

Nu på eftermiddagen hade vi födelsedagsfrämmande och Ksper uppförde sig (efter lite inledande hoppande som jag inte riktigt lyckats få bort) riktigt bra. Han låg lugnt och stilla när vi satt i vardagsrummet, lekte fint med tre-och-ett-halvt-åringen, ville nosa lite försiktigt på fyramånaders flickan. Till och med den uttalade hundogillaren i sällskapet lekte lite kamplek med Kasper. Det kanske går att få pli på denna människa också!

Alternativ sysselsättning

Idag har Kasper var nästan hostfri, men det har kommit en och annan hostning från honom. Han är ju vaccinerad mot kennelhosta, men efter att ha läst lite mer på webben funderar jag på om det ändå kan vara en lindrig släng han fått?

Vid kennelhosta börjar hunden hosta och kraxa. Hostan tilltar och blir skrällande. I de flesta fall är hunden pigg, men hostar mycket framför allt nattetid så att husse och matte inte kan sova.
Tillståndet liknar kikhosta på barn. Hostan är besvärande och kan pågå under flera veckor innan den klingar den av. Många tror att hunden satt något i halsen.
Så länge hunden inte har feber (över 39 grader) eller är dålig, gör man som när man själv är förkyld; man tar det lugnt. Om hunden blir sämre, tröttare eller får feber ska man naturligtvis kontakta sin veterinär.
Inkubationstiden för kennelhosta är 4-10 dagar. De flesta hundar har en febertopp precis i början av sjukdomen, men har sen normal temperatur (vilken för hund ligger mellan 38-39 grader Celsius). Hosta i varierande grad under 5-10 dagar för att sedan tillfriskna helt. Vissa hundar hostar i upp till 2-3 veckor.
Vaccin mot kennelhosta ger inte ett hundraprocentigt skydd mot smitta, men om hunden ändå blir sjuk förkortas sjukdomstiden och symptomen blir mildare.


Tja, i vilket fall är han idag betydligt piggare än husse och matte. För att låta honom springa av sig lite tog vi en tur med bilen i det vackra höstvädret till en hundrastplats i Rosersberg. En hund gick just därifrån när vi kom, så vi fick vara ensamma. Bra, för den händelse han nu har kennelhosta…
Jag kan sitta fint och vänta när jag vill…
Eller ligga fint och vänta på husses godis…
En kul belöning är när jag får leka med lammtussen…
… mooorrr, kan jag aldrig får vinna den?
Ibland måste man ju göra sig till och stå på två ben också för att få det goda… Jag tycker de tvåbenta borde stå på alla fyra när de äter efterrätt!

Indianer i vägen

Vi skulle träna lite på gröna ängen, var det tänkt. Men den var full av små dagisindianer och hövdingfröknar, så vi fick gå hem till tomten istället. Visserligen är jag helt övertygad om att Kasper skulle ha gjort sig perfekt som prärievarg, men jag är inte helt säker på att alla höll med, så jag avstod från att släppa loss honom i den vilda skocken.
Körde lite inkallning med ett par olika leksaker istället. Ville se vilken han tyckte var roligast, vår vanliga lammtuss förstärkt av lammgosedjur eller en taggig boll med snöre igenom. Kunde faktiskt inte se nån skillnad på farten.

Kurspass 2

Igår var det dags för kurspass 2 av 4 för Eva Sognevik. Det gick avsevärt bättre än förra lördagen, vilket känns skönt. Tog Kasper på en skogspromenad på förmiddagen där han fick gå lös en stund, leta reda på mig några gånger och leta korv på några trädstammar.
Vi kom till Frösunda i god tid, så vi passade på att gå med Enzo och Kasper en grusvägssväng före kursen också. Han var därför inte lika överaktiv som förra gången, utan visade inte bara alla dåliga sidor, utan en del bra också.
Vad gjorde vi då? Vi började med att promenera i rad längs en väg, så vi mötte varandra på tillbakavägen. Kasper var duktig och tittade på mig nästan hela tiden. Sen gick vi in på den mycket doftintressantare gräsmattan (hundar, får, hästar…) och då skulle vi kolla spontankontakten (0 gånger…) och se om hunden stannade och tittade på oss när vi stannade. Nja, ena gången…
På en gräsmatta fick vi gå förbi en godisskål med ett par korvbitar i. Utan att dra i kopplet skulle vi, bara med rösten, få hunden att strunta i korven och följa med oss istället. Nåja, vi fick ha egna godbitar i handen att locka med istället. Ett skarpt ”hörrö” fick honom att avbryta skålattacken och jag fick honom med mig. Hurra!
Vi fick fortsätta träna våra läxor: att backa med godis under ljust glatt prat, samt tussleken där vi när hunden fått bra grepp skulle vända upp och promenera med hunden på vänster sida. Så bra som Kasper gjorde den övningen har han aldrig gjort ens på hemmaplan! Enda åsikten vi fick på den övningen var att ta en lugnande kel- och gospaus mellan varven för att han inte skulle bli för uppstressad.
Backa med godis gick också bra, även med andra hundar som störning tätt intill. Fortsättningen på detta gick dock betydligt sämre: att med rösten få hunden att sluta äta godiset. Att låta arg så han backade och skippade korven undan misslyckades jag kapitalt med. När Eva provade fick hon dock Kasper att bli så ynklig att han kom ynkandes till mig för att få stöd.
Inkallning med lek gick bra, förutom att han vid det laget tröttnat på att leka med ulltussen. Det var för kallt för att vara så kul längre att leka alls, så jag tog honom bara när han kom och gav godis istället.
På slutet fick vi testa några agilityhinder på lek. Tunneln var läskig första gången, men andra gången kom han igenom nästan med det samma. Hoppa över små låga hinder har han gjort förut, inga problem. Vippbrädan var läskig, hade inte Eva och jag stått på var sin sida hade han hoppat ned högst där uppifrån, men nu fick vi honom att stå kvar medan vi långsamt sänkte brädan för hand. Men den behöver han nog träna många gånger…
Läxor: ta tempen (har jag ju redan gjort när han var 12 veckor, men det kanske han har glömt…), dominansövningen där han inte ska ta godis när jag låter arg på rösten, utan bara när jag låter glad (blir svårt), gå med ulltussen, inkallning med lek, backa med godishand och vrida handen till Sitt. Det sistnämnda var nästan omöjligt igår, för handen var så stelfrusen att korven bara gled ner i Kaspers mun utan att jag kunde hindra honom när jag skulle byta handrörelse.

Läxa: Tussleken

Eva sålde fårullstussar med fastsatt snöre som kul arbetsredskap. De flesta av de sju kursdeltagarna köpte. En av våra läxor är denna:

Tussleken

Göm tussen i händerna.
Håll framför nosen (visa ev först om den är ny) och prata ljust – fånga intresset.
Backa lite med tussen i händerna, fortsätt prata ljust.
När hunden är på hugget, släpp ned tussen på golvet, men håll kvar snöret.
Dra omkring, låt hunden jaga och bita tag. Fortsätt prata ljust.
Lek kamplek en kort stund, kanske 30 sekunder. Prata ljust hela tiden.
Veva in snöret genom att vira det runt handen, greppa det som går av tussen nära nosen. Var beredd med godis i andra handen. Försök få hunden att släppa genom att handen kommer mycket nära nosen. Belöna släppet med godis och fortsatt ljus röst.

Gick en kort kissrunda för en kort stund sen, han gick superfint nästan hela tiden, trots en rolig gräsmatta vi sällan går på där jag kan tänka mig att allehanda smådjur lämnar goda doftspår. Hurra!