Idag har vi kommit så långt att jag provade att låsa dörren en lite längre stund än bara någon minut. Kasper krafsade en del på golvet, men lade av när jag sade till honom. Svårjobbat när det rafsar jättehögt precis intill ens arbetsplats …
Sen slog han sig till ro och somnade. Gullgrisen.
När han vaknade nån halvtimme senare belönade jag genast inuti buren och öppnade sedan dörren.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Månad: augusti 2009 (sida 1 av 3)
På eftermiddagen igår fick Kasper en avkopplande skogspromenad med gula labben Tosca, som hade vett att säga ifrån när pojkspolingen blev för närgången där bak. Vi gick i ett härligt skogsområde med mycket granithällar, mossa och tallar och efter att inledningsvis varit sedvanligt odräglig (ny miljö, ny hund) lugnade han ner sig så att jag bestämde mig för att släppa honom. Han skötte sig riktigt bra och kom på inkallningarna, även om han försvann utom synhåll ett par gånger så jag fick ta till visselpipan. Då rasslade han å andra sidan tillbaka illande kvickt, så jag var nöjd.
När Tosca fick jaga boll nöjde sig Kasper med att springa efter henne, inte i konkurrens om bollen, utan bara nöjet att få hänga med den stora tjejen. Det var lite gulligt…
Imorgon åker vi en sväng till Skåne över dagen, så Kasper ska få komma till en tillfällig dagmatte han varit hos någon gång förut. Det var nåt år sen, så jag vet inte om han minns. Men han har ju blivit äldre och klokare sen dess, så jag hoppas att det ska gå bra.
Rätt bekymrad är jag nu. Vid tiotiden gick vi viltspåret jag lade ut igår eftermiddag. Det blev alltså ca 18,5 timmars liggetid. Igår hade jag gps:en med mig när jag lade spåret, men tyvärr blev den liggande kvar hemma nu. Hade varit väldigt bra att ha när vi gick idag …
Kasper vek rätt snart av åt höger medan min minnesbild sade rakt fram. Tänkte att vinden låg nog så, så jag lät honom hållas en stund, men snart blev det uppenbart att han var helt ute och vimsade. Där borde jag ha gått tillbaka med honom, men just då såg jag en av mina snitslar, så jag blev lite osäker. Nu i efterhand inser jag att han genade till nästa ben på spåret.
Efteråt gick vi i koppel tillbaka till spårstart och gick rakt fram istället som jag trodde det skulle vara och jag hittade då tre snitslar som vi aldrig passerade över huvud taget. Möjligen kan det finnas någon mer snitsel kvar i skogen, men jag hoppas jag fick in alla. Vi gick en skogsrunda till och kompletterade med lite mer kantareller, taggsvamp och en fin karljohan. Inte heller nu gick det att intressera honom för att söka kantarell. Han är bara intresserad av färskviltspåren …
Under spårningen fick jag ofta stoppa honom för att han fick högt huvud och antagligen ville dra iväg på färskvilt. Ungefär mitt på spåret stannade jag honom en stund så han fick varva ner lite. Jag åt blåbär och bara väntade ut honom medan han fick sitta och ha tråkigt.
Andra halvan av spåret gick bättre, men han hade problem med den blodade vinkeln. Det tog flera försök med assistans av mig innan han kom rätt där. Stället där jag hittat kantarellerna spikade han exakt och nosade lite på den gula snitseln som jag satt lågt på närmaste buske. Sedan sneddade han lite till skanken, vilket var helt ok. Han gick ett par meter förbi skankgömman, men vände tillbaka på egen hand och tog den.
Så här dåligt har det nog aldrig gått att spåra förut, och jag blir inte bara lätt nervös inför nästa helgs stora utmaning. Så här illa får han bara inte gå då…
Till hans försvar ska sägas att det är helt uppenbart att det är mycket folk i skogarna nu: bär- och svampplockare och troligen även andra viltspårare. När vi kom tillbaka till bilen parkerade det just en ny bil där medan en annan saktade in för att sedan välja att fortsätta när de såg att där redan stod två bilar. Sen tyckte jag att jag hörde en startpistol precis när vi körde iväg, men varifrån de personerna kom vete sjutton. Det är bra långt runt att komma till den grusägen från andra hållet, och jag undrar om det inte finns en bom där med, precis som vid den här parkeringen. Allt folk rör givetvis upp viltet extra mycket, och så har jaktsäsongen börjat.
Nu gäller det bara att ha is i magen och hoppas att han är mer koncentrerad nästa helg.
Idag åkte vi iväg till en ny grusväg och gick långpromenad med Kasper. Där stod det skyltar om att de höll jakt i området från mitten av augisti till… jag minns inte, långt fram iallafall. Idag syntes det dock inte till några jägare, men vi såg rätt många jakttorn och liknande gömmen. Undrar hur stor risken är att de jagar en vardag? Grusvägen var perfekt för att ta med Kasper och cykla där, kanske för första gången prova att cykla med honom lös. Har letat efter just den typen av väg, och här fanns den plötsligt. Vi kanske åker dit en vardag mitt på dagen (långlunch) och testar. Rimligen borde jägarna hålla sig borta då, annars märker vi dem förhoppningsvis och får vända hemåt igen.
När vi kom hem plockade jag ihop viltspårgrejerna, lämnade Kasper hemma och åkte iväg igen till ett annat ställe och lade ett spår som jag tänkte gå imorgon förmiddag.
Lade spåret ca 15.30, 21 grader, nordostlig vind.
Jag såg lite fastknutna snitslar här och var, men tror nog att de var avsedda för skogsröjning. Sedan såg jag ett par bärplockare, hoppas de inte sabbar spåret på något sätt. Det fanns ytterligare en bil parkerad där, men den var kvar när jag gick, så det vet jag inte vad det var för någon.
Jag gjorde en harlycka rakt fram och vek av åt vänster, sedan en harlycka till rakt fram som vek av åt höger. Därefter lite extra bloduppehåll, sedan en blodad vinkel och spårslut. Strax före spårslutet såg jag plötsligt en blå snitsel med träklädnypa. Hoppsan, hoppas den var kvarglömd så att våra spår inte krockar. Därför gick jag en bit till innan jag avslutade och gömde skanken lite extra väl under en lågväxande gran.
Under läggningen hittade jag plötsligt några riktigt stora kantareller som var nästan helt dolda i mossan. Höll på att bloda på den ena innan jag såg och hejdade mig. Var ju tvungen att pausa och plocka dessa guldklimpar. Satte en gul snitsel där för den händelse Kasper reagerar på att jag gick några extrasteg åt sidan. Kantarellerna ligger i kylen nu i förhoppningen att jag ska hitta några fler imorgon när vi gått spåret.
Kasper och jag tog en runda i skogen på eftermiddagen. Hittade bara lite grann taggsvamp (bakgrunden) och två ynka gula kantareller (förgrunden) – ända tills jag stötte på ett ställe med stora fina rödgula trumpetsvampar!
Kasper var till ingen nytta alls idag. Han var alldeles för uppstressad för att vilja söka kantareller. Rätt var det var fick jag syn på ett fint och färskt (såvitt jag kan se) rådjursspår i en gyttjig fläck. Där var därför…
När jag skulle plocka fram svampbilder från kameran hittade jag ett gäng andra bilder från härom helgen när vi var på Skånela marknad. De hade får och getter där för barnens skull, men jag passade på att utnyttja dem till lite Kasperträning.
Kasper var bra nyfiken på getterna från start.
Husse missade att fota när Kasper pussade den här sötnosen på mulen.
Men hallå, Kasper, du har ju en riktig svanhals!
Fasiken, vad knepigt att komma åt med det här gallret…
Det tog en bra stund och flera vändor dit, men till slut låg han fint och väntade på godis framför hagen. Svansen är det enda som inte ligger still…
Sen kom det en pojke som gillar hundar. Kasper blev alldeles till sig av att få träffa en sån trevlig kille. Vet inte vilket som rörde sig snabbast, tungan eller svansen…
Så här gjorde han sig till för pojken efter en liten stund. Borta var alla tankar på de spännande djuren borta i hagen. Dags att vaccinera mot kennelhosta, så vi har alla papper klara inför viltspårprovet den 6 september. Kasper har ju aldrig gillat sprutor, så jag har tagit för vana att ta med mig en munkorg när vi åker dit. Känns skönast för alla parter, även om jag inte egentligen tror han skulle bitas. Den här gången körde han med åskmullrande morr konstant – tänk er en katt som spinner, och gör om det till hundmorr. Så konstant var det.
Som tur var hade veterinären hur mycket tid som helst, så hon gosade med honom och kollade igenom allt, lyssnade på hjärtat och så vidare. Sånt man önskar att alla veterinärer hade tid med. På tidigare vaccinationer i Upplands Väsby har det mer varit löpande bandsprincipen, och det är nog därifrån Kasper har fått sin aggression mot veterinärsbesök.
Jag berättade iallafall att jag trodde Kasper behövde något för sitt ena öra, för han har verkar vara irriterad där ett tag, även om det inte luktar något. Jodå, han var lite röd (men ingen gegga, utan ren och fin) så vi fick ett recept på örondroppar att pilla i en gång om dagen.
Förhoppningsvis är han nu lite mindre stressad nästa gång det är dags att gå dit.
Så har vi miljötränat lite… Kasper fick hänga med till VaBK och titta på när vi fixade hinder och snackade ihop oss inför stundade agilitytävling då jag ska vara med som funktionär. Bredvid hölls stor StoKK-utställning, så det blev mycket bra miljöträning för lille herrn. Vi körde några hinder på kul, med koppel för att han inte skulle få för sig att dra bort till vänstervarvarna, och det märktes att han tyckte det var kul. Det märktes också att matte var ringrostig, har inte gjort det här sen i maj…
Sen cyklade vi hem igen. Lite jobbigare på hemvägen, tyckte Kasper, för nu var det varmt. Nu ska han bättra sin solbränna på altanen, säger han.
Saecon har ju dragits med ständiga reparationer. Den senaste tiden har den väst på ett underligt och lite oroväckande sätt. Gissade att något läckte inuti, och fick det bekräftat när först mjölkskumningsfunktionen lade av och sedan jordfelsbrytaren började gå här hemma. I förmiddags gick jordfelsbrytaren inte alls tillbaka till normalläge förrän jag drog ur kaffemaskinen. Dags att göra något radikalt.
Eftersom vi misstänkt detta ett tag så hade vi redan börjat sondera marknaden, och hittat ett testresultat där Electrolux ecg6400 blev tvåa, bara snäppet efter en annan maskin. För vårt behov verkade dock ecg6400 bättre, inte minst för att den går att lämna in på alla E-lux Home-butiker. Bra service verkar ju vara a och o för en sån här maskin. Så vi åkte iväg efter lunch och provdrack. Butikens bönor var lite för sura för min smak, men annars verkade maskinen bra och lättanvänd. Hade med mig ett högt latteglas för att testa, och det måste visserligen lutas lite, men det fungerar att brygga kaffe i våra sådana glas. Så, vi slog till.
Husse hade med cykeln till Barkarby och cyklade hem, medan jag tog bilen tillbaka med den nya dyrgripen, installerade den och fick mig en premiärkopp innan jag tog Kasper på långpromenad. Gällde att hinna den före regnet som är på G. Hade tänkt att han skulle få springa lös lite i stenskogen, men han kvalade inte riktigt in för det på ditvägen, så jag valde en grusväg istället och körde lite kantarellsök med några kantareller jag hade i fickan sedan sökträningen härom dagen. På tillbakavägen hade han lugnat sig tillräckligt för att få springa lös en sväng i vår närmaste lilla dagisskog.
Igår kväll var vi på sökträning med en klickergrupp som bildats nyligen. De har redan träffats någon gång, så Kasper och jag var de mest ovana i gruppen. Vi var fyra ekipage igår: en tollare som var mest erfaren, en cavalier som också var lös fast körde på lite närmare avstånd, en dvärgpinscher som körde med lina och så Kasper.
Jag använde min femmeterslina till honom, och det var ganska lagom. Vi gick ut som tredje ekipage och det var bara nyttigt för honom att sitta och invänta sin tur. Han var ganska tyst, men däremot var ju koppelgåendet inte av denna världen, som så ofta på ny plats med nya hundar.
Första omgången virrade han nog runt en del, mestadels bakom mig, så jag har inte riktigt koll på hur han betedde sig. Men att andra fläckar var intressanta att lukta på är nog helt säkert. Körde med skinkost som belöning hos figgarna, och det gick nog hem hos herrn iallafall.
Andra omgången sprang han nog lite långsammare mellan figgarna, men å andra sidan mer koncentrerat. Det var som om polletten ramlat ner under vilan vad det hela handlade om.
Jag hoppas det blir fler träffar, för det var en rolig gren att träna.
Så här skrev domare Leif Henriksson:
Väder efter spårläggningen: lätt vind
Väder vid provtillfället samt terräng: lätt vind, +23 grader, mossmark, öppen mark, kuperat, barr- och lövskog
Provförlopp: Hunden startade bra. På sträcka 2 viltslag, återfördes av föraren, sedan felfri till vinkel 4. Återgång, en ringning som klarades bra. Därefter felfri till viltdelen. Skottfast.
Spårtid: 18 minuter
Pris ö kl (rörligt viltspårprov): 1
Ikväll ska vi iväg och prova sök, ska bli mycket intressant.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2025 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer