Det är kallt nu. Ruskigt kallt.
Jag bylsar på mig för att gå ut på promenad. Lakrits hänger glatt på med kopplet förväntansfullt i munnen.
Kasper vägrar att ens dyka upp vid räcket till övervåningen för att vinka av oss genom spjälorna. En kort och effektiv pink- och skitrunda i trädgården (då pratar vi under minuten, borde klocka honom) räcker bra, säger han och återvänder till sängen för att borra ner sig djupt, djupt.
2 februari 2012 at 11:57
Sotis är likadan som Kasper och gör sina behov blixtsnabbt och vill sen gå in igen när det är sånt här väder.
2 februari 2012 at 13:42
Nu på lunchen (bara -8 eller så) ville även Kasper med ut. Han tyckte till och med det var kul att hämta in en och annan lättkastad tennisboll. 🙂
Men just på morgonen sover han gärna över promenaden när det är riktigt kallt.