I helgen var det dags att prova Sansas vingar på b-prov. Både jag och Annika hade kommit med båda dagarna på dubbelprovet i Kuså. Skönt att ha två chanser när man nu körde så pass långt. Vi bodde i en trevlig liten stuga ganska nära Borlänge. Det var strandtomt med tillgång till eka, men den testade vi aldrig på grund av väder och tidsbrist.

Kasper, Lakrits och Cheysie var med som supportrar. Nåja, de tyckte det var rätt trist att ungdomarna fick ha roligt medan de själva mest satt i bilen.

Jag startade som nr 9 på lördagen och hade sett en del tidigare ekipage. Det gick snabbt undan på grund av en del grava fel hos vissa ekipage så jag hann  både köra provet och stå passiv för nästa ekipage före lunch. Skönt. Tycker alltid det är knepigt att hamna så där i skarven.

Provet inleddes med två enkelmarkeringar på vatten. De var väl synliga och Sansa markerade bra. Knepigheten här var den knixiga torvkant de skulle ta sig uppför på tillbakavägen med fågel i mun. Det var den del jag oroade mig mest för, att hon skulle släppa på uppvägen. Gissar att jag stod cirka sju meter upp på land och tog emot. Det gick iallafall bra och jag fick båda änderna i hand.

Sedan följde ett kort fotgående med två skott under marsch mot sökområdet (uppåt mot röda korgen mitt i bild). Området gick ungefär från klockan tre med en stor sten till höger och sedan åt vänster med en skogskulle vidare mot sankare mark mot sjökanten klockan tolv. Det gick rackarns så snabbt i söket men hon hade turen och näsan med sig och plockade effektivt in alla vilt (and, trut, kråka, kanin och nån dubblett av dessa). Jag försökte lugna ner henne mellan varje skick genom att lämna av viltet och förflytta mig ett par steg så hon hann andas ut en aning.

Vi tog ett par steg mot klockan sex ungefär och där gjordes landmarkeringarna. Provmarken var alltså väl sammanhållen, vilket såklart bidrog till effektiviteten. Det var två enkelmarkeringar med kråkor och hon spikade båda.

Resultatet blev ett förstapris på vår första start i NKL! Hoppsan, nu är det visst redan dags för ÖKL. Men det får vi träna på ett tag först, ingen brådska med det. Jag är supernöjd med den lilla ungen som höll ihop så bra. Det känns väldigt okomplicerat att ha henne med på prov och tävlingar, jätteskönt.

Grattis också till syster Chilla och Annika som grejade sin etta på söndagen!

Två nöjda systrar som helt plötsligt är ÖKL-hundar.