Ikväll kom Siri fram och ville människomysa. Hon hamnar lätt på lite undantag här i huset, så nu tog jag henne in i vardagsrummet med ett glas vin framför teven och försökte samtidigt domptera Kasper. Husse tog lite bilder.
Siri syntes så dåligt mot min mörkbruna tröja att vi satte henne i kattbädden…
Kasper var rätt på i början, men insåg snart att han var tvungen att ge oss lite mer space…
Så där ska det se ut…
Hanterar hund, katt och glas samtidigt… Skål!
Det här är en mycket ovanlig bild – jag är normalt sett inte mycket för katter. Men Siri är osedvanligt trevlig. Och synnerligen orädd för hundar, vilket gör henne till en utmärkt träningskompis i Kaspersammanhang.
23 januari 2010 at 11:05
Hmmm, minns nån som kommenterade mitt pro-kitzemitzeinlägg i december: http://enzoofvallentuna.blogspot.com/2009/12/kattungar-och-stjarntecken.html
Det var nåt om att ta sig till en kennel för att få rätt perspektiv på tillvaron igen?
Eller är det så att vi står inför gemensamt, vacklande karaktär och mottaglighet för att ändra uppfattning?
Det kan jag väl aldrig tänka mig…
23 januari 2010 at 17:39
Nej, nej, detta är ett strikt undantag! :O
Ta mig snarast till en kennel så jag återfår mitt rätta perspektiv på tillvaron! 😉